Helgonet – tänker inte direkt på en känd figur som just kallades för Helgonet. Han hette Simon Templar. Initialerna bildar ”S.T.”, vilket i engelskan också är förkortningen för ”Saint” – helgon.
Wikipedia skriver: ”Helgon är heliga personer som är föremål för vördnad, särskilt efter sin död. Termen används främst i samband med kristendomen men företeelsen är känd inom de flesta religioner.”
Jag har alltid haft en dubbel känsla inför tanken att helgonförklara människor. Det är för stort att tillskriva människor sådan status med en tanke att tillbe dom. Man menar att man inte tillber dom utan man ber till helgon om förbön på samma sätt som vi ber varandra om förbön.
Jag förstår inte den tanken när vi har fritt tillträde att be direkt till Gud och Jesus om hjälp. Likaså står det att anden manar för oss med rop utan ord. Så varför skulle vi behöva be ett helgon att föra vår talan inför Gud?
Helgon för mig är dom som gått före. Alltså dött och nu finns i himlen. Rätt eller fel så tänker jag så. Dom personerna behöver vi inte tillbe. Vi behöver inte be dom att tala med Gud om oss. Dom har inte närmare till Gud öra än oss. Gud är alltid nära varje människa. Vart vi än befinner oss. Här på jorden eller i himlen. Det är det stora med Gud.
Dom som gått före är goda exempel för oss. Vi väljer att följa dom god exemplen dom gjort. Dom har antagligen gjort sådant (liksom även vi) som varit mindre lyckat. Det behöver vi följa.
Kanske skulle vi dock behöva bli mer helgonlika. I det tänker jag att vi väljer bort det som är mindre bra för oss människor och väljer det som gör gott med oss. Att dom vägval vi gör fel lär oss att ta rätt i nästa korsning. Det kanske inte är det enklaste att göra men desto viktigare för att vara på rätt väg.
Tänker också att välja en väg i Guds närhet. Att låta hans helighet och renhet prägla våra liv. Att det få befrukta oss så att det ger tydliga avtryck hos oss. Att frukten är tydlig.
Tänker på en vers som finns i Matteus26:41 ”Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” Eller som i Rom 7:15,19 ”Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. / Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Visst kan vi nog känna igen oss i dessa verser.
Tror ingen strävar efter att bli kallad för ett helgon. Men kanske längtar vi alla efter att bli lite mer helgonlika. Eller kanske känner vi oss mer bekväma när vi beskriver det att bli mer lik Jesus. Att bli fullt ut lik Jesus lär inte vara möjligt för oss i denna värld och knappast öns därefter. Men kanske kan vi ändå längta efter det som Efesierbrevet uttrycker i Ef 3:14-21. Tror ni är många som delar den längtan med mig.
Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.
