Att följa strömmen är inte alltid fel

I går var det blodomloppet i Jönköping. Jag hade inte riktigt koll på läget hur jag skulle gå till startområdet från parkeringen. När jag kommer dit är det inte svårt att välja väg. Det var bara att följa strömmen av folk mot området.

Ibland kan man säga att det inte är bra att bara följa med strömmen. Men det behöver ju faktiskt inte vara sant. Om bara strömmen går åt rätt håll. 

Valet vi måste göra är ju att bedöma den ström vi eventuellt ska följa. Även om vi ser upp till en person som blir vårt föredöme. Är vederbörande värd att följas? 

För den ström vi väljer att följa eller en person, kommer att påverka oss. Den kommer att staka ut vår väg och vi kan komma rätt eller fel. 

Välj ditt föredöme med omsorg! Se upp med vilken ström du hamnar i. 

Åter till blodomloppet. Vilken folkfest det blev. Flera tusen deltagare. Nu är detta ingen tävling på ett sätt men ändå. När jag stod och tittade på höll jag bli nedsprungen av dom som verkligen ville springa fort och om alla dom som sprang  ”sakta” i deras ögon. 

Det var ett myller. Många olika stilar med olika fart. Unga och gamla. Så härligt att se. 

Efter loppet samlades alla för att fika tillsammans av den matkasse alla lag fick. Där satt massa grupper och umgicks. Det var så många vinnare. Alla rop som kom att man hade gjort personliga rekord. Att det gick så mycket lättare ön man trodde. Så gott att höra. Fast det verkade väldigt trångt i spåret.  
Denna ström följde jag inte i år. Men gör det gärna nästa år. 

Vänner gör något med oss

Under den gångna helgen hade jag förmånen att möta många gamla och nya vänner. 

Vänner jag inte mött på mycket länge men som det kändes som igår vi skildes åt. Vänner som jag fått lära känna under dom senaste åren och som kommer följas under förhoppningsvis många år till. Nya bekantskaper som lika väl kunnat varit vänner under många år. 

Vänner gör något gott med oss. Dom bjuder in till en djupare gemenskap som får mersmak och god eftersmak. Goda vänner tar fram det goda i oss. Vi utvecklas och växer på något förunderligt sätt. Ett välbefinnande smyger sig fram och man mår gott. 

Hur viktigt är det inte att man väljer rätt gemenskap. En gemenskap som påverkar oss positivt. Kan vi så ska vi sträva efter att välja en sådan gemenskap. 

Min fundering är om man kan välja att själv vara en sådana vän? Kan man det? Kan man bestämma sig för att vara det? Kan man ”utbilda” sig till det? Kan man lära sig att vara det? Eller är det bara en medfödd egenskap som bara vissa är förunnade att ha?

Jag vill tro att man kan bestämma sig för det. Om jag inte har den förmågan vill jag be min Herre att ge mig den förmågan. För efter den helgen har jag blivit påmind om hur betydelsefullt det är. 

Kanske skulle våra gemenskaper se lite annorlunda ut om det fanns mer av detta. 

Jag kan bara känna att…..

Vänner gör något gott med oss. 

Ett ja är också ett nej

Ganska intressant att ett ”Ja” också är ett ”Nej”.

Satt och lyssnade till en bra predikan igår. Stenne predikade i Svenska Kyrkan i Ulricehamn. Det är då han säger denna mening. 

Ett Ja är också ett Nej

Säger man ja till något så innebär det att man per automatik säger nej till något annat. Det blir konsekvensen. 

Kanske behöver det en stund av eftertanke hos oss alla. 

Söndagstankar – Guds fingeravtryck

Ibland kan man undra om Gud finns. Om det möjligen är några skrönor bara som berättar om en möjlig Gud. 

Fick höra i går att om ett inbrott. Man hade hittat fingeravtryck och möjligen DNA från inbrotts tjuven. Det fanns spår efter den eller dom som var inne.  

Vi kan möta avtryck av djuren i skogen när vi går runt på stigarna. Det gör attvi kan avgöra vilka djur som sprungit fram där. 

Vi kan se verkningarna av människor som gått före oss. Somliga efter deras bevingade ord. Andra efter deras uppfinningar. En del för att dom betytt så mycket för oss. 

Kanske lite dåliga försök att försök beskriva avtrycken och fingeravtryck av Gud. Jag tror att det kan vara typ så. 

Gud gör avtryck i vår historia. Sätter sitt fingeravtryck på oss och på våra liv. 

När man vill se historiska vingslag söker man upp dom. Likaså letar man upp fingeravtryck. Se dig omkring så kommer du att finna Guds fingeravtryck i ditt liv. Du kommer att hitta Guds försök att få din uppmärksamhet. Även då du visst ett svalt intresse för honom. 

Gud har satt så många avtryck i historien runt omkring oss. Det är som massa geocaching. Man hittar det lite var stans. 

Kolla så får du se

Utvalt folk att hjälpa….

Var och lyssnade på Can’t Stop i Vrigstad i går kväll. Carina Berg citerade en kille som fått hjälp från Sverige. Hans ord är värda sin uppmärksamhet. Han säger dom om oss som bor i Sverige….

Ni är ett utvalt folk att hjälpa !

Och kanske är det så att han har rätt. Mer rätt än vi kan tro och ana. Kanske är denne kille rent av profetisk. Kanske han helt enkelt var Guds förlängda röst till vårt land. 

Tänker man efter så har nog vårt land varit det i långa tider redan nu. Fast det känns som att vi nedmonterar denna uppgift att hjälpa. Vi börjar tänka mer o mer på oss själva. 

Så kanske behöver vi lyssna på killens hälsning 

Ni är ett utvalt folk att hjälpa !

När det oväntade händer …

Det finns saker som inte överraskar idag. Många saker blir bara typ en suck och ett konstaterande att sånt får man räkna med. 

Men igår var jag med om något jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva. När jag fick det berättat för mig trodde jag först att det inte var sant. Det fick bara inte vara sant. 

Jag möter ett äldre par som berättar att dom lämnat saker till en man dom tror jobbar på vår mottagning. Helt plötsligt ser dom honom cykla iväg med deras saker. 

Och berättelsen är sann. Jag ser det på vår övervakningsfilm. Mannen är så fräck att han går runt och spanar. Kollar in i personers släp. Han möter upp det äldre paret och ”tar emot” deras saker. Packar dom på cykeln och cyklar iväg. 

Jag sitter förstummad och bara tänker att det kan inte vara sant. 

Lärdomen av detta är säkert mycket. Men en sak är säker. Varje gång du lämnar dina saker till en second hand måste du göra klart för dig att du ger dom till rätt person. Vi som jobbar måste vara noga med att ha på oss vår väst eller T-shirts med vår logga på. Då säkrar vi detta arbete. 

Till mina medarbetares försvar så var läget så ansträngt att man var så upptagen att hjälpa alla som kom med sina saker att man inte hade någon möjlighet att upptäcka denne man. Men vi har honom på bild och film. Vi får se om han kommer tillbaka. 

Mycket prat om medaljer är det …..

Mycket tal om medaljer är det. I relation till antal tävlande är det ju inte många. 

När Sara kommer två uttrycker något åt det hållet att det kändes som en seger. Säkert var det så. Vad jag förstår är 200 frisim inte hennes bästa distans. Så då är säkert silver som en vinst. 

Det är inte många som kan få medaljerna. Ändå tror jag det finns fler segrare än så. 

Alla dom som slog personliga rekord tex. Alla dom som klarade sig bättre än vad expertena trodde. Alla dom som kom längre än dom själva hade vågat hoppas på. All dom som fick en bonuschans för att någon lämnade återbud. 

När dessa atleter summerar sina insatser känner dom sig som segrare. Det kan ingen ta ifrån dom. 

Kom ihåg att det är inte nödvändigt att komma etta för att känna sig som en segrare

Det beror helt och hållet på hur din resa och förutsättningar ser ut. 

Att springa på en snabbare personlig tid kan kännas som den största segern. Även om man blev omsprungen i spåret. Även om många andra kan springa klart fortare.  

Likaså så alla andra övningar, tävlingar och annat vi kan göra. När vi kan göra något lite bättre än tidigare infinner sig en segerkänsla. Har inget med andras insatser att göra. Så kan det sporra till goda insater. 

Den känslan av seger kan ingen ta ifrån dig. Glöm aldrig det. 

Så jag tror det finns klart fler segrare i OS än vad medaljerna vill påskina. Det tråkiga är att dessa segrare får på tok för lite uppmärksamhet. Dom är värda att lyftas fram. 

Tack och lov räknas inte vara medaljer. 

Trötta ben…..

Igår när jag kom hem efter jobbet så var mina ben och fötter tröttare än vanligt. 

Jag landade tungt i soffan och kopplade av med OS som underhållning. 

Fick för mig att kolla mina steg idag. Inte konstigt att jag var trött i benen. Över 17500 steg. Det var typ 10000 fler steg än i måndags.  Inte konstigt att det känns då. Det torde bli 1,3 mil. Inte så illa direkt.  

Vår butik är ju rätt stor till ytan. Vi hade lite ont om medarbetare sista 1,5 timmen så min roll blev att springa mellan butik, intag och kassa. Vi hade många kunder in i det sista. 

Nu är det ju så roligt så man tänker ju inte på att benen är trötta förrän man stänger igen och kopplar av. 

Tänk vad steg det blir när vi lägger ihop alla medarbetares steg en butiksdag. Och naturligtvis en vanlig dag också. 

Så, trots att fötter och ben ömmar kan jag bara notera att gårdagen dryga mil är helt ok så jag valde att låta det räcka för den dagens övningar. 

OS – när man får en chans till

Satt och tittade på simning. Starten är på gång. Alla står på pallen och väntar på startskottet. Så händer det. En simmare gör en tjuvstart. Så tydligt och så onödigt.  Tänk att ha tränat i fyra år så är man borta genom en tjuvstart. Troligen brukar inte denna simmare göra sådana tjuvstarter. 

Förtvivlad tar han sig ut bassängen gråtande. Samlar ihop sina saker och lämnar arenan under publikens applåderande stöd till tröst. Undrar jag om det hjälte. Han hade svikit sin dröm och sig själv. Svikit sina sponsorer som satsat mycket på honom. Inför sin familj gör han bort sig. Inför hela världens blickar går det fel.
Inte konstigt att han gråtande lämnar bassängen. Folkets stöd gav säkert lite tröst men knappast i djupet just då. 

Så hände det som förvånade alla. Funktionärerna hämtar honom och han får en ny chans. Folket står upp och applåderar beslutet. Hälsar honom välkommen tillbaka med stående ovationer. Medtävlarna protesterar inte utan loppet får gå. 

En vacker och sann berättelse om hur någon får en chans till. 

Han gjorde bort sig. Gjorde fel. Men han fick en chans till. Förlåten. Möjligen tekniska problem. Men man valde att inte  låta det bara vara. Man gav honom en chans till. Han bara inte lämnades åt sitt öde. Man tog tag i det och gav honom en ny möjlighet. 

Hur ofta händer det i OS? Troligen inte många gånger. I det vanliga livet desto fler. 

Jag tror att vi behöver ge fler en andra chans. Det är allt för många som behöver den chansen men som andra handlar på ett sätt att det inte är möjligt. 

Jag tror vi alla behöver se oss omkring om det är någon i vår omgivning som vi behöve ge en andra chans. För min del tror jag det är något viktigt att göra det aktivt. 

För det andra tor jag på ett generösare samhälle. Där vi är beredda att lämna bakom dom misstag som man gjort och ge nya möjligheter. Vem vinner på ”långvariga straff”? Egentligen ingen. 

Gör vad du kan för att förlåta och upprätta. Funktionärerna på OS var föredömligt snabba. Något att följa efter. Det är så som OS är som allra bäst. 

På Guds sätt….

Att vi gärna vill göra många av världens krig till religionskrig visar inte minst reaktionerna på kors-uppmaningen. Representanter från svenska kyrkan menar att det är fel att bära korset i den uppmaning som man gav. Mitt kors/My cross och kristen opinion Vars uppmaning och syfte handlar om att stödja och ta ställning för dom förföljda kristna i världen. 

Att människor krigar kan inte beskyllas på religioner utan bara på människor som startar krigen och driver på dom. 

Ibland undrar jag om vi inte tillskriver Gud mer än vad han ska tillskrivas. Att vi belastar honom för det som faktiskt inte beror på honom. 

Tex krigen som försiggår. Det kan aldrig vara ett religionskrig hur man än ropar sina vokabulär. Snarare saknar man verklig orsak till kriget och vill få någon form av status för det. Så går media och ”alla” på det och det blir totalgalet. 

Ibland säger vi att det är Guds vilja och ledning fast det i själva verket är ett helt eget påfund för vår egen viljas framfart. 
Vad är Guds sätt? Vad är Guds vilja? Vad är det Han vill? Dom frågorna är ju både enkla och svåra att svara på. Det ligger på något sätt i den naturen att det är svårt att till 100% säga att det är just Hans sätt och vilja. Det ligger ju på tron och övertygelsen. Framtiden får liksom utvisa dess rätt och fel. Ändå söker vi Hans vilja och ledning.  

Kan Gud använda situationer som till en början såg hopplösa ut eller saknade en bra grund? Ja, visst är det möjligt. Av ingenting kan Gud skapa någonting. Där i ligger en djup sanning. 

Det som oroar mig är när vi tillskrever vår Gud något för vår egen legitimitet. Här har vi säkert ramlat dit varenda en. Då drabbas vi själva av det. Värre blir när samma hållning drabbar länder och folkslag. Så skyller man det på Gud. Det kan aldrig vara Guds sätt. Aldrig. 

Vi har ett inre samvete vi blivit med nåd  utrustade med. Använder vi det kommer vi långt i livet. Kanske är det just det sätt Gud använder. Att i vårt inre hjälpa oss med rätt val. Den berömda magkänslan.  När det samvetet trubbats av behöver det upprättas och helas igen. Där, i det inre fördolda jaget, har vi en röst som hjälper oss genom livet. En röst vi behöver vara mycket rädda om. Kanske skulle världen se lite mer bättre ut om vi följde den rösten mer och bättre. 

Det är nog Guds sätt att leda oss människor i den enkla vardagens tysta korsningar av olika val.