Kategori: Blogg

Ibland när jag är ute och reser och möter andra troende tycker jag mig ana lite av himlen.

Igår sjöng vi spontant i mötet sången ”det finns kraft kraft mäktig underbar uti Guds lammets blod”. En gammal väckelsesång. Helt plötsligt kommer lovsångsteamet upp på scenen och tar vid. Vi sjöng på svensk dom på franska. Och säkert på det lokala språket.

Helt plötsligt fylls hela stället av samma sång på olika språk.

Nu kanske inte himlen är massa olika språk. Eller så är det just det men alla förstår varandra ändå. Så något av himlen infinner sig. För där skall vi mötas. Alla folk. Alla språk. Underbart.

Så här har det varit när jag rest i Tanzania,Estland eller något annat land. Det är som att sången har fört oss samman.

Likaså är det med tron på Gud. Olika länder och folk. Men samma tro. Det har gjort att vi känner gemenskap. Som syskon.

Allan talade om enheten i Kristus igår. Så viktigt. Tron sammanför oss. I församlingen. Mellan länder. Man kan vara olika familjer men ändå känna gemenskap och enhet.

Det är då jag blir så tacksam att tillhöra en församling. Där man, trots olikheter, känner en djup gemenskap. Vi kan ha åsikter om hur det borde vara. Men tänk att få tillhöra Guds församling.

Den har inga väggar. Precis som den byggnad vi är i under konferensen.

Jag tror på ordning och reda. Men en församling är inte tänkt att ha väggar. Väggar som hindrar. En församling är en öppen gemenskap. Väggar som stoppar budskapet borde rivas. Väggar som hindrar någon att söka Gud måste rivas. I ett kallt klimat behövs väggar för att hålla värmen. Men i Guds församling kan väggarna rivas. För värmen hålls på annat sätt. Genom att hålla sig nära Jesus. Då blir det ett varmt klimat. Ett gott andligt klimat som gör att man kommer nära Jesus. Bönen ger ett varmt andligt klimat.

Bygg inte väggar som hindrar Guds rikes utbredning. Låt det vara öppet för att nå ut.

Denna dag tillbringade vi förmiddagen på pingströrelsens nyhems- och pastorskonferens. Mannen är deras president.

Ca 6000 deltagare. En stor ”hall” med inga väggar

Ett ganska stort område som man skaffat för att kunna ha konferens mm.

På planen utanför denna hall kunde man köpa mat och annat man behöver för att vara med på konferensen

Barnen är viktiga. Måste alltid prata med några barn- ja ja prata var väl att ta i för jag fattar ingen franska och dom ingen svenska – men det är så gott att se deras glada och nyfikna ansikten.

Efter gudstjänsten som Allan predikade åker vi till en restaurang. Den låg verkligen lite bakom. Men maten smakade riktigt gott

Fisk ris pommes. En klassisk rätt här. Till höger syns en lite ”hög”. Den varnade dom för direkt. Typ förbjöd oss att äta den. Den var så stark att man skulle kunna börja prata i falsett typ. Om det är sant …. Hm

… men vi chansade inte

Fisk ris pommes. En klassisk rätt här. Till höger syns en lite ”hög”. Den varnade dom för direkt. Typ förbjöd oss att äta den. Den var så stark att man skulle kunna börja prata i falsett typ. Om det är sant …. Hm

… men vi chansade inte

Man kan verkligen få med sig mycket i sin bil här i Benin.

En promenad ner till stranden måste till också. En gigantisk strand. Men ingen badar. För det är livsfarlig undervattensströmmar. Här lär många mist livet. Även så en pastor från Sverige som sögs ut bland vågorna. Så vackert men förrädiskt.

Sen kom en skräddare till oss på hotellet. Får se hur fina vi blir om några dagar

Så avslutades denna varma dag med lite mat på en restaurang. Vår chaufför är fantastisk att ge god service

Kaffe på maten är Viktigt.

Men sen en stund i den ljumma brisen för att koppla av en stund innan läggdags

Vi besökte en kvinnogrupp som hade en kurs i entreprenörskap. Denna kvinnoorganisation hade ett bibelord som dom har på sitt häfte om dom.

”Stå upp, stråla, för ditt ljus kommer och Herrens härlighet går upp över dig.”

‭‭Jesaja‬ ‭60‬:‭1‬ ‭SFB15‬‬

Ett bra utgångsläge för en kvinna som oftast varit ett objekt i detta land. En uppmuntran men också en uppmaning – stå upp och inta din plats.

Att se dessa kvinnor när vi delade ut diplomen var en upplevelse. Dom utstrålade framtidstro. En stor glädje att få göra skillnad. Att vara något att räkna med. Den hade tagit saken i egna händer. Med den äran.

Hur lätt är det inte att vara åsidosatt. Att inte få ta plats. Att inte få göra det man tror sig kunna.

Idag behöver vi peppa varandra. Uppmuntra till nya steg och skapa en ny framtid.

Denna vers från Jesaja är en vers för vår tid också. Kanske rent av för dig just nu. Så….

”Stå upp, stråla, för ditt ljus kommer och Herrens härlighet går upp över dig.”

Idag började dagen med frukost efter en rätt kort natt. Landade på hotellet omkring kl 01. Denna dag blir det projekt.

Jag får skriva min resedagbok som vanliga blogginlägg. Så följ den gärna genom att kolla in den på morgonen. Kvällen innan när jag fått tag på internet skickar jag upp en uppdatering.

Vi besökte ett projekt som handlar om att hjälp ungdomar att få en bättre syn på sexualitet. Tjejer och kvinnor är ofta objekt och mannen bestämmer.

Vi fick en genomgång av projektet och fick se att genom dessa år har antalet oönskade graviditeter minskat. Våld relaterat till sexualitet likaså.

Vi fick träffa polisen som beskrev vilken skillnad det var i det området som projektet var i. De hade helt enkelt mindre att göra. Dom var så nöjda att vara en del i projektet.

sen åkte vi båt ut till folket som bor i träsket. Som livnär sig på fiske. Pastorsparet har varit i detta område i 14 år. Dom hade flera vittnesbörd om vad gott projektet var i detta område. Där livet för tjejer och kvinnor blivit klart bättre.

Sen fick vi möta en grupp ungdomar som går en kurs förnyat förstå bättre hur man förhåller sig till sex. Att man inte ska byta partner hela tiden. En räcker.

Vi hade också förmånen att vara med när en grupp kvinnor fick sina diplom efter att ha klarat kursen i entreprenörsanda. Nu är dom rustade för att starta företag och försörja familjen. Kent Deivard har stått för denna kurs.

Avslutade denna projektdag med middag. Den hade vi längtat länge efter. Kyckling o pommes men det var nog höna.

Väl tillbaka till hotellet blev det en stund att bara varva ner med lite glass. En dag som satt sina spår. Måste säga att det är verkligen en förmån att fått vara med och stöttat dessa hjältar som vågar sig in i områden som varit mycket utsatta.

Somnar nog gott ikväll.

I morgon drar vi igång 7:30 men det är en annan dag.

Vi har nu landat i Benin
Resan gick bra.
Startade kl 7 från Eskilstuna och kom fram till hotellet 01 lokal tid. Nu sova för att i morgon bitti åka ut och se på några projekt som vår secondhand stöder

Tyvärr fungera inte det för mig att komma åt WordPress med den utrustning jag har. Så det kommer bli lite skralt med uppdatering tyvärr

Ha det gott

Kanske har du sett Fredriks monolog om att vara standby-religiös. Den är rätt otäckt nära sanningen tänker jag.

Han menar att 80% av Sveriges befolkning inte tror på Gud. Den är världsledande. Nu tror jag faktiskt att det är klart fler som tror på Gud än man säger det. Är det just det han egentligen säger? Kolla klippet och funder på det.

#Man tror inte på Gud – just nu” Alltså när man är på marken….

Han har en poäng i det. Vi tror inte att Gud kan hjälpa oss med dom problem vi har – just nu. Vi tänker att vi har inte så stor användning av Gud – Just nu. Men blir det lite väl mycket av problem som att man skilt sig eller har fått en svår sjukdom…. Då kan man tänka sig att bli lite religös.

Fredrik drar en slutsats att vi hellre hör av oss till Gud när vi tycker att vi behöver hans hjälp än att Gud skall ringa hela tiden och fråga hur det är med oss. ”Gud, Ring inte mig. Jag ringer dig om jag behöver dig”. Han är ateist så länge han är på marken. (Du kan lyssna på ett litet längre klipp om du har FB här). Men blir det problem i luften så är han benägen att omvända sig.

Jag tänker att vi kan ha det lite för enkelt att närma oss Gud nä det är besvärligt. Men så länge det rullar på friktionsfritt klarar vi oss gärna själva.

För mig blir det lite av en väckarklocka. Hur fungerar min tro? Hur fungerar din tro? Är vi standby-kristna eller hur är det? Kanske kan vara bra att investera förhållningen vi har till tron och Gud.

Gud har en sådan kärlek till oss att han vill dela livet med oss hele livet. Inte bara när vi har tid att ”ringa upp”. En relation är en gemenskap som finns det hela tiden. Annars är det knappast tal om vänskap eller gemenskap. Då är det mer av dropp-in-gemenskap. Vilket sällan leder till någon djupare vänskap.

Jag tänker att det är dags att göra upp med sin standby-religiösa-tro om man har den. Dags att ta den på mer allvar. För i den tid vi lever i just nu är det mer viktigt än någonsin att signa upp för tron på Jesus. Att lämna tron man har när det strular till sig och kliva in i en tro som gäller hela tiden – 24/7 – jämnt och ständigt.

Är det dags för dig att lämna din standby-tro?