Vår uppmärksamhet – åt vilket håll riktar vi den?

Rikta all uppmärksamhet på vad Gud gör i detta nu, och gå inte och ängslas över vad som kommer eller inte kommer att hända i morgon. Gud hjälper er att ta itu med de problem som dyker upp när de väl dyker upp (Matt 6:34 The Message)

Tänker att vår uppmärksamhet har lätt att fastna vid det vi kämpar med. Det vi möter av motgångar. Bekymmer har på tok för lätt att fånga vår uppmärksamhet. Och det påverkar oss rätt mycket. Oron växer och vi kan börja misströsta. Så blir morgondagens eventuella bekymmer mer verkliga än det kanske aldrig blir.

The Message har ett gott budskap till oss.

Gud hjälper er att ta itu med de problem som dyker upp när de väl dyker upp

Jag tänker att i grunden tror vi att Gud har all makt och har möjlighet att göra allt det han vill. Det är vår tillit. Att vi ändå tvivlar på det ibland är mänskligt. Gud uppmuntrar oss att hantera det tvivlet. Han säger:

Rikta all uppmärksamhet på Mig och vad jag gör i detta nu. Gå inte och ängslas över vad som kommer eller inte kommer att hända i morgon.

Med rätt fokus blir livet mer möjligt. Med fokus på möjligheternas Gud skapar det tillit och mod att möta morgondagen. Blir fokuset på oss själva kommer tvivlet att tillta. För vi inser att vår förmåga är klart begränsat.

Så rikta din uppmärksamhet till möjligheternas Gud och inte det som just nu bekymrar dig. Då ändras perspektivet.

Thomas Sjödin skriver…

”Den Gud som har löst så många kniviga situationer innan, som är känd för det, är närvarande i ditt liv nu. Ta ett djupt andetag där. För om Gud är hos dig nu är allt möjligt.”

Gud kan lösa din kniviga situation också.

Så skriver han några rader som nog behöver sjunka in:

”Jesus kommer alltid emot dig från framtiden. Och eftersom han redan varit i det som nu skapar ängslan kan du överlåta det åt honom”

Kan du landa i det? Rikta din uppmärksamhet till den Gud som kommer emot dig från framtiden.

10 år

10 ÅR

Ibland undrar man var alla år tar vägen. När man tänker framåt känns tio år rätt långt bort. Om 10 år är jag troligen pensionär. Och det är ju rätt konstigt för så gammal kan jag ju rimligen inte vara …. eller? Troligen för man vet aldrig vad regeringen hittar på. Eller hur omständigheterna är då.

Men ser man tillbaka på tio år så känns det nästan som igår. Hur fort gick det egentligen? Varför går tiden så fort? Under dess tio år har det ju hunnit hända hur mycket som helst. Hur gick det till egentligen?

Idag är det tio år sedan jag började min blogg. Har lite dålig koll på läget men jag tror att åtminstone fem av dessa år har det blivit något varje dag. Men när jag kolla tillbaka på 2014 var det redan då 1 om dagen. Hoppsan. Under två år har jag till detta haft en särskild sida för där jag läst bibeln. Ett kapitel om dagen och nu två varje dag. Och om 10 böcker är den resan klar. Det har blivit ca 4650 inlägg. Nu är inte min blogg läst som många andra men jag är så tacksam för er alla som läst genom åren. Tack för alla kommentarer i det offentliga. Tack för alla personliga PM. Tack för er berättelser. Dom har verkligen uppmuntrat mig att fortsätta. När jag tänkt lägga ner bloggen har det alltid kommit någon hälsning som gjort att jag ändrat mig.

Många ord blir det. Någon hörde av sig och tyckte att jag inte skulle skriva så ofta och så mycket varje gång. Men det är ju faktiskt fritt att skriva och faktiskt fritt att läsa också. Så man väljer ju själv hur man vill göra.

Tack till er som också bloggar. Ni har gett mycket inspiration. Kul att reflektera med er om olika erfarenheter ni har gjort. Tack till er alla som inspirerat till ett inlägg.

Tänk vad mycket det finns att fundera kring. Tänk vad många upplevelser man gör. Bloggen för mig är ett reflekterande över det jag möter och upplever. Kanske har det djupnat med åren. Kan ha att göra med att man blir äldre.

Det som förvånat mig kanske mest är att det är så många länder som läst. Inte många länder kvar som du ser. Med hjälp av google är det ju rätt så enkelt (även om det verktyget inte översätter bäst av alla men

Det som nog mest präglar min blogg är min relation till Gud. Kommer nog så göra. Kanske är det något som berör eftersom det blir mest reflektioner kring det. Det är jag tacksam för.

Så från mitt hjärta – tack för att du finns!! Hoppas att du i framtiden finner något någon gång som är läsvärt för dig. Något som berör dig och uppmuntrar dig där du just då befinner dig.

Det bästa jag kan önska någon är

Må Gud välsigna dig

Må hans ansiktes ljus lysa över dig

Må hans nåd och frid vara en del av ditt liv

Vi behöver fylla jordens atmosfär med våra böner

Under en tid har mina tankar kretsat mycket omkring bönen. Inte så konstigt eftersom vi haft bönevecka i får kyrka. Skrev nylogen också om att viska en bön. Skulle vilja lyfta en sak till jag tror vi behöver i den tid vi lever i.

Vi behöver fyller jordens atmosfär
med våra böner

Liksom en dimma kan lyfta från marken tänker jag att våra böner behöver lyfta från marken och fylla luften och atmosfären. En bild jag lever med är att böner stiger från alla människor som ber. Vi behöver fylla vår jord med ett bönesorl.

Men tänk på detta ….

Man kan ju inte säga att det är säsong att så direkt. Det dröjer ett tag innan vi skall förodla det vi vill odla i sommar.

Men några tankar om sådden en dag som denna när kylan släppt taget om vårt land för några dagar.

”Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.” Andra Kor‬ ‭9‬:‭6‬ ‭SFB15‬‬

Det verkar som den som sår har ett avgörande i hur stor skörden kan bli. Den som sår sparsamt får skörda sparsamt. Den som sår rikligt får skörda rikligt. Logiskt kan tyckas och visst är det så.

Den vers har ett andligt budskap till oss. Budskapet har ett syfte. Det vill väcka oss i det andliga arbetet.

Hur mycket sår vi?

En rätt rannsakande fråga. Som väcker respekt. Men också ansvar. För om denna vers har ett sant budskap så väcker det vår uppmärksamhet förhoppningsvis.

Först och främst bör vi vända frågan till oss själva. För den är en fråga som man inte bör skjuta över till ”alla andra” och till ”någon annan”. Utan bör ställas till oss själva. Hur mycket sår du? Kommer du att få skörda mycket?

Vänder man sen frågan till den församling du tillhör blir frågan lite bredare. För när man börjar se lite närmare på det så tror jag att vi kommer upptäcka att det sås rätt mycket. Väldigt mycket. Så min följdfråga blir – är vi beredda på skörden?

Vi läser….

”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.” ‭‭Första Kor‬ ‭3‬:‭6‬ ‭SFB15‬‬

Så hur det än är så är vi oerhört beroende av att Gud ger tillväxten. Vi sår. Vi vattnar. Men det är till sist Gud som ger växten.

Men tänk på detta ….

Det finns något som ligger på oss. Vill vi skörda rikt behöver vi så rikligen.

Hur påverkar vi det? Kan vara på flera sätt. Oss själva. Med vår ekonomi. Med att uppmuntra varandra till att hjälpas åt. Be till vår Herre om hjälp. Så varför inte lägga axeln till för att tillsammans både så rikt och skörda rikt.

En sista vers….

”Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.” Johannesevangeliet‬ ‭4‬:‭35‬ ‭SFB15‬‬

Visst är det tänkvärt?

Viska en bön

En gammal sångstrof har sjungits inom mig några dagar.

1. Viska en bön när det ljusnar,
viska en bön vid middagstid,
viska en bön när det skymmer,
det skänker ditt hjärta frid.

2. Gud hör din bön när det ljusnar,
Gud hör din bön vid middagstid,
Gud hör din bön när det skymmer
och skänker ditt hjärta frid.

Det händer något inom oss när vi har det där lågmälda samtalet med Gud. En av alla saker som gör mig tacksam i min tro på Gud. Det som gör att jag verkligen tror att han finns. Det är så tydligt med hans respons på en sådan bön.

Denna vecka har vi något som vi kallar bönevecka i vår församling. Extra många tillfällen att be tillsammans. Men också en uppmuntran att ta lite extra tid i bön. En bön vi kan göra när som helst och jag höll på säga också hur som helst. Men det ligger något i det. Bön kan ingen hindra.

För några år sedan blogga jag under rubriken ”Viska i mitt öra”. Jag inledde med dessa ord ”Igår kväll när jag bad hörde jag mig själva forma bönen ”viska i mitt öra det jag behöver veta. Viska det jag behöver besluta. Viska ditt råd till mig”.

Det är ett omvänt viskande. Men blev tacksam när jag blev påmind om dessa tankar. Läs gärna….

Det lågmälda samtalet med Gud är så berikande. För det blir just ett samtal när man andas mellan sina egna ord. Det är då man kan uppfatta hans visning tillbaka.

Det ger trygg frid inom sig. Så go känsla. Så viska din bön när helst det går under dagen. Det kommer välsigna dig. Det kommer välsigna din omgivning. Så ge inte upp dina bönesuckar.

Att plocka bort ljusen

Tjugondag knut – Det är då vi plockar bort julen. Igår plockade jag undan ljusen. Lite sen, jag erkänner. Men nu tog jag bort ljusen. Tänk, det är lite sorgligt på ett sätt. Då är verkligen julen över på riktigt. 

Ingen tänder ett ljus och sätter det i skymundan 
eller under skäppan, utan man sätter det på hållaren
så att de som kommer in får se ljuset.
Luk 11:33

Bibeln talar om att vi inte ska gömma undan ljuset. Utan vi skall sätta det på hållaren så att alla ser det. Kanske är det så att ibland är livet så att vi inte är dom bästa hållare för ljuset. Frimodigheten har fått sig en törn. Så blir det som att vi gömmer det under skäppan.

Men tänk att ljuset är Jesus själv. Vi får vara förmedlare av det. Och då bistår Jesus själv i lysandet. Jag minns en gång att jag bad Gud om att jag skulle få vara som alla andra. Gud svarade helt klart på den bönen. Jag fick inga möjligheter att få berätta om Jesus. När jag upptäckte det ändrades min bön till ”Låt det synas på mig att du finns Jesus”.- Och det ändrade allt. Helt plötsligt fick jag berätta om min tro. Ljuset var inte längre under skäppan. Det hamnade på hållaren.

Kärnbibeln skriver som en kommentar: Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.

Jag tänker att vi behöver inte skämmas för evangeliet. Det är en Guds kraft för den som tror. Det behöver fler upptäcka. Så sätt ljuset på ditt livs hållare. Då kommer man upptäcka det och se det.

Vår tid behöver mer av ljus på hållare. Det är inte tid att sätta det under skäppan. Vå tid behöver få se det äkta ljuset. Uppleva dess värme. Dras till dess kraft. Upptäcka befrielsen i ljuset. Mörkrets krafter behöver avslöjas av ljuset. Så vår tid behöver verkligen ljuset högt uppsatt på hållaren.

Vandringsled

När jag har varit i fjällen och vandrat har jag följt vandringsleder. Det är ett säkert sätt att inte gå vilse. Här ser vi en vandringsled i vår tro – ”den heliga vägen”.  Jesaja 35:8-9 säger:

8   En banad väg ska gå där, en vandringsled, och den ska kallas
”den heliga vägen”. Ingen oren ska färdas på den, men den är till för dem.
De som vandrar den vägen ska inte gå vilse, även om de är dårar.
9   Där ska inga lejon finnas,  inga rovdjur ska komma dit.
De ska inte finnas där, men de återlösta ska färdas på den.

Vi kan likna vårt liv vid en vandring. Och liksom det kan vara olika upplevelser av att vandra i fjällen är livets vandring kan man se likheterna.

Jag ser en fin bild i detta. Det finns en banad väg för dig. Det finns en väg som kallas ‘den heliga vägen’. En väg som inte är som alla andra vägar. Den är helig på något sätt. Älskar uttrycket – ‘den ät till för dem’. Den är alltså till för dig och mig.

Den som går på den skall inte gå vilse. Alltså jag har gått vilse i fjällen. Helt plötsligt insåg jag att det jag trodde var rätt dalgång att gå i var helt fel. Den känslan var inte så go. Men det öste sig för kartan hjälpte mig att hitta rätt igen. Jag tänker att vi vill inte gå vilse på livets väg. Det fins en väg som är den väg som gör att vi inte går vilse. Hitta inte på någon annan väg. Det kan vara lätt att tro att vi kan hitta en bättre väg. Men slå bort den tanken. Den är så fel så fel.

Jesus säger att han är den väg som leder till himlen. Ingen annan väg kan göra anspråk på det. Den sanningen måste vi proklamera mer. Annars kommer många att gå vilse.

Kommer vi inte på rätt väg kommer den att vara fri från ”rovdjur”. Denna väg är vår väg.

Så jag tänker …. Om du vill nå ett bra mål i livet, himlen, måste du ta in på rätt vandringsled. Tar du fel kan du inte nå målet.

Bo Setterlind har skrivit en text som finns i Psalmboken. Tänkte att den är ju en berättelse om denna vandringsled. Vill du lyssna till den? Då kan du göra det här.

Psalm 303

Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem,
den vägen är den helga tron
på Jesus Krist, Guds egen Son.

Den finns en väg till Herrens bön,
som Jesus själv den strålar skön.
Vad ingen sett, vad ingen hört,
det har Han in i tiden fört.

Och vill du själv den vägen gå,
så är hans ord att lita på,
men tvivla ej, allenast tro –
det går en bro från tro till ro.

Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem,
den börjar här, den börjar nu,
var än den går, den går till Gud.

Gör det igen

Det sista bibelordet vi fick på den konferens jag varit på var detta:

”Herre, jag har hört om dina gärningar, jag har sett dina verk, Herre. Förnya dem i denna tid, ge dig till känna i denna tid, minns i dess oro din barmhärtighet.”
‭‭Habackuk‬ ‭3‬:‭2‬ ‭B2000‬‬

Jag vill be denna bibelvers en tid framöver. Likt den längtan versen uttrycker känner jag i djupet. Jag vill så oerhört gärna se Guds gärningar mycket mera tydligt i vår tid.

När man läser genom bibeln allt det Gud gör för oss människor känner jag bara – gör det igen.

Börja läs vad Jesus gjorde när han var här på jorden. Det betydde så mycket för folket. Betänk alla de som blev helade. Men han talade också på ett att som man förundrades inför.

Egentligen är jag inte ute efter att Gud ska kopiera in något från förr in i vårt nu. Utan precis det som versen uttrycker :

Förnya dem i denna tid

Alltså förnya de gärningar du Gud gjorde då på det sätt vi behöver dem idag. Jag tror att det är möjligt. Jag längtar efter det.

För vi behöver samma Guds ingripande i vår tid som då. Att Gud kommer och berör oss i vår tid. Alla människor. Den som går i kyrkan. Den som inte går i kyrkan. För vi behöver verkligen Gud i den tid vi lever i just nu.

Ge dig tillkänna

Jag längtar efter att Gud ska helt enkelt visa sig på något sätt. Det kommer inte att ske på samma sätt som det gjorde då. Alltså att Jesus föddes till denna jord genom en jungfru. Nej, utan mer i kraft, under och gärningar. Att han visar sig inom oss. Att hans närvaro som oftast upplevs i atmosfären sker oftare och oftare. Min bön är verkligen ”Herre, ge dig tillkänna”.

Detta kan få bli vår bön. För vår tid behöver det så desperat. Behovet är verkligen stort för det.

Ge akt på varandra

Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. (‭‭‭Hebreerbrevet‬ ‭10‬‬:‭24‬-‭25‬ ‭SFB15‬‬)

Idag lever vi i en egocentrisk tidsålder. Egot är rätt viktigt i vår tid. Jaget först. Vi ska först se till vårt eget bästa. Allt annat för komma i andra hand. Bra eller dåligt? Beror nog på vem du frågar. Men det finns en annan hållning Gud efterfrågar. Det är som han vänder upp och när på allt. Eller byter fokus helt.

Låt oss ge akt på varandra

Där fokus får flyttas från oss själva till en annan person. Vår nästa. Vår medvandrare. Att någon annan än sig själv kommer i första rummet. Inte alltid så lättsmält.

Det handlar inte bara om att låta någon annan komma före oss. Vi skall till och med sporra till kärlek och goda gärningar. Alltså aktivt peppa och uppmuntra till att göra god saker. Inte själv lägga vantarna på det utan låta andra komma fram, bli synliga och får äran.

Det händer något med ett sammanhang när man tänker mer på andra än sig själv. Atmosfären fylls av generositet. Inte maktkamp. Och det blir gott att vara där.

Vi mår bra av att titta bortom oss själva. Vi mår bra av att lyfta andra mer än oss själva. När vi talar mycket om hur bra just vi själva är skapar det en distans som är svår att överbrygga.

Vem i din närhet är just nu behov av att bli sedd och uppmuntrad? Vem ska du se mer den närmaste tiden? Vem skall få känna sig älskad?

Låt oss ge akt på varandra

Jag tror att det kommer att förändra mycket till det bättre.

Fredat område

I vår gudstjänst igår så hade vi en speciell stund där vi bad för skolan, lärare och elever. Det gör vi ofta inför skolstarten varje termin. Så glad för det. Jag tänkte vidare….

Skolan behöver bli ett fredat område

I vår stad har vi haft skottlossning utanför några skolor. Med verkligen tråkig utgång. Man tränar inrymning för att skydda elever om det skulle hända igen.

Jag lyssnar på ett reportage där en lärare berättar hur hon blivit hotad. Även hennes familj drabbades.

Det finns skolor som har mindre med problem. Andra mer. Hur det än är med det är skolan ett av vår viktigaste institution och verksamhets plats i Sverige. Där skapas förutsättningar för framtiden. Där förbereds våra barn och ungdomar för ett liv, för ett arbetsliv och för att kunna genomföra det på ett så bra sätt som möjligt. Så skolan är fantastiskt viktig.

Jag beundrar varje person som vill bli och är lärare. Det måste vara ett av de mest utsatta yrken idag. Så min bön är idag

Gud, gör skolan till en fredad plats!

Jag tror att vi tillsammans behöver lyfta skolan i våra förböner så ofta som möjligt. Vi behöver be om att skolan för bli en fredad plats. En plats där Guds Frid får råda.

Så varför inte ta för vana att be för skolan. Be för lärarna att Gud ska beskydda dom. Att dom får vishet att möta varje enskild elever.

Be för eleverna. Att Gud ska beskydda dom. Att deras skola ska få Guds beskydd.

Skolan är utsatt idag. Visst fanns det problem även när jag gick i skolan. Typ 40 år sedan. Jag vet att våra lärare hade det kämpigt. Minns att någon gång var polisen på skolan. Och det var verkligen inte vanligt. Idag är det ändå helt annat. Så låt oss att fortsätta att be för skolan att den får bli ett fredat område. Min bön blir att Gud skulle sätta ut änglar omkring skolan att skydda den.