När fienden höjer rösten … Det beskrivs rätt ofta i bibeln hur modet sänks och färgen vika av från ansikte när fienden höjer rösten. Man fylls av oro och ångest. Inte alls konstigt. ”Vapenskrammel” kan göra vem som helst rädd och fylld av ångest. Den bilden kan vara likadan över oss när vår fiende höjer rösten. Kom bara ihåg att det finns en röst som är mycket högre strakare vars ord är skapande – Gud själv. Det är honom du och jag får förlita oss på.
Han är större … Den Gud som bor i oss är större än den som bor i världen.
Rädslan att förlora kan vara det som gör att man inte vinner
Rädslan att göra fel kan bli avgörande att inte våga
Rädslan att göra bort sig kan få vilket mod som helst att flyga iväg.
Rädslan att fatta fel beslut gör lätt att man överlämnar det till någon annan. Om den inte heller vågar blir det pannkaka av det mesta.
Du kanske inte såg småkronornas kvartsfinal igår kväll. Men det var en tydlig lektion i hur det kan gå. Rädslan kan verkligen sätta allt i gungning.
Det finns en andlig rädsla också.
Rädsla att inte våga be för någon för tänk om inte det sker det man förväntar sig.
Rädsla att prata med någon om sin tro för tänk om den reagerar på ett jobbigt sätt.
Rädsla på att gå på Guds tilltal för tänk om man hört fel…
Rädsla över att göra på fel sätt så att Gud skulle bli besviken
Rädsla för att bli högfärdig i tron.
Det finns så många rädslor som kan dra tillbaka en kristen eller en hel församling.
Allt beror på att man sätter fel fokus. Man sätter den alldeles för tungt på sig själv. Att det är ”jag själv” som måste lyckas.
Jesus säger något väldigt bra och tydligt:
”Kom och följ mig, så ska jag göra ertill människofiskare.”” Mark 1:17 SFB15
Det räcker med dessa ord från Jesus. Det kan inte sägas tydligare
så ska jag göra er till
Allt det han vill göra dig till, använda dig till, göra dig till språkrör för, det kommer han att göra dig till. Det är inte tänkt att du ska skapa det själv. Att du ska leva i det, förkovra dig i det, utveckla dig i det, ligger i ditt ansvar också. Men du kan aldrig göra dig själv till det. Det är Gud som skapar dig till det.
Så slappna av
Det är han, genom sin kraft, som han låter mäktigt verka genom dig och i dig:
”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.” Efesierbrevet 1:17-19 SFB15
Så slappna av
Du har inget att bevisa. Låt Gud verka genom dig. Stå till hans förfogande. Då klarar du pressen. För den ligger hos Gud. Du är bara redskapet och förmedlare. Då behöver du inte lyssna på alla rädslor och leva mellan hopp och förtvivlan. Så stor är Gud.
Blev sittande och titta på Bamse på Nyårsdagen. Det hör verkligen inte till vanligheterna nu för tiden. Men förr, ja verkligen mycket förr, så var det en av de tidningar jag helst läste. Ja, han och Rasmus Nalle.
🍯 När det blev lite extra spännande eller Bamse behövde göra en insats så åt han Dunderhonung. Då blev han väääääldigt stark. Men om någon annan åt den honungen fick man ont i magen i tre dagar.
Vi står inför ett år med stora utmaningar. Inte minst när det gäller klimatet. Somliga menar att det vänder nu. Men frågan är om inte utmaningarna fortfarande är rätt stora.
Våra politiker kanske skulle behöva någon form av dunderhonung. Så att man kunde göra viktiga och rätta beslut.
Världssamfundet skulle också säkert bli glad om de kunde hitta någon sort av denna honung. Så att man kunde avsluta krigen och rädda miljön.
Kanske skulle du behöva hitta din dunderhonung för att klara dina utmaningar.
Jag är lite rädd för att det mesta av lösningar av dunderkvalitet mest ger ont i magen. Och det längre än tre dagar.
Det där lät ju väldigt pessimistiskt. Ja, jag erkänner. Men jag tror att det finns en möjlighet som ger det vi söker. Men ibland undrar jag om det är korrekt möjligt att säga idag. Mitt säkra svar på detta är långt bättre än dunderhonung. Mitt svar är
Igår kväll rann denna sångstrof upp i minnet. Den sjöngs för mycket länge sedan. Jag hittade Tvers – en ungdomskör – som sjöng den. (1975 tror jag det var). Verserna handlar om människor som mötte Jesus där han kom förbi. Man fick sin syn tillbaka, man blev frisk. Det hände helt enkelt någonting med dessa människor där Jesus gick fram. Så kommer refrängen:
Något nytt skall hända och din värld bli ljus, din värld bli, din värld bli ljus. Något nytt skall hända och din värld. Jesus vår frälsare tar hand om dig nu ….
Berättelserna är tydliga i bibeln. När Jesus kom förbi hände något nytt. På olika sätt blev liv förvandlade.
I det nya året kan samma förvandling ske när Jesus kommer förbi. Något nytt skall ske då. Så varför inte hålla utkik efter honom. Helt enkelt söka upp honom. Din värld kan förändras då.
Vill du höra hela låten så gör du det här på Youtube. Eller här i Spotify.
Sista dagen på 2023 är här. Helt otroligt på ett sätt. Var ju inte långe sen förra årskiftet. Jag kan tycka att det var nyss vi hade milleniumskiftet. Det som skulle bli ett så komplicerat årsskifte. Vi överlevde det helt klart. Inga flygplan trillade ner. Och datorerna höll.
Men nu har vi ett nytt årsskifte. Det är inga millenniumvibbar. Ett nytt år med nya möjligheter.
Vad ser du fram emot? Hur tänker du hantera nästa år? Vad längtar du efter?
Nu kanske vi inte planerar ett helt år redan på nyårsafton. Men kanske har du fattat nya beslut som kommer förändra ditt liv en del.
En sak som jag ser fram emot 2024 är att jag ska få åka till Rumänien och Marghita. Om alla planer går i lås så ska det verkligen bli en intressant resa. Att möta Liljeqvist och det arbete de har där. Få deras secondhand.
Sen händer det mer men det tar vi en annan gång.
Men jag ser verkligen fram emot 2024. Kanske mer än på flera år när jag kommit till nyåret. Ser med spänning på vad nya året kan innebära. Men ser också utmaningar. Svåra beslut som måste tas. Strategier som måste till.
Och ett nytt år är väl allt detta. Det som lockar och gläder. Det som skrämmer lite. Och vi kan inte hindra att det kommer. Men vi kan bestämma oss att möta det med ett öppet sinne. När vi ser tillbaka på 2023 inser vi att vi klarade året som gått. Så då ska vi nog klara det nya.
Men ytterst är jag så oerhört tacksam att jag får lägga detta nya år i Guds Händer. Att be honom om vishet. Be om vägledning. Be om att Han ska gå med. Det gör att jag får rätt skön känsla inför det nya året. Vill du följa med under mitt år så är du välkommen med. Kör väl ett år till med bloggen med tankar och upplevelser.
Skulle så här på årets sista dag också säga tack till dig som tagit av din dyrbara tid och läst min blogg. Roligt att få läsa bibeln ihop. Där har vi väl ett halvår kvar kanske. Det som bara skulle bli några av bibelböckerna. Tack för all uppmuntran och reflektion. Tacksam för att just du finns. Hoppas att du fått något med dig under året som kunnat välsignat ditt liv. Ber om att du också ska kunna lägga dig själv och det nya året i Guds famn. Och vila tryggt i att han som är världsmästare på barmhärtighet har omsorg om dig. Var du än befinner dig. Vad du än möter. Hur du än mår. Gud räcker till för dig.
”men Maria la varje ord på minnet och tänkte ofta på det.” Lukas 2:19 BSV
Maria , Jesu mor, måste ha haft en förunderlig tid. Nog för att hon visste vad ängeln hade sagt. Hon var ju väl medveten om att hon blivit gravid. Hennes besök hos Elisabeth måste ha varit rätt märklig möte. Så kommer julnatten. Jesus föds. Herdarna kommer och berättar vad dom varit med om. Att sen få besök av de vise männen måste ha varit rätt häftigt. Tänk att få höra allt det som de berättade. Hon visste jobbar Gud hade gjort med henne. Hon fick höra alla dessa berättelser då står det om henne…
Hon la allt det som sades på minnet
Att minnas det Gud gör med oss tror jag är en nyckel till fortsatt välsignat liv i tron. Så står det ….
Hon tänkte ofta på det
En sak jag kan ångra att jag inte gjort är att ha skrivit ner alla gånger Gud har svarat på bön. Likaså alla gånger han berört mig lite extra. Eller kommit med en hälsning genom någon. Det måste bli en ändring på det. Inte för att jag ska skriva en bok om det. Utan jag vill tänka ofta på det. Minnas det. Påminna mig om vad Gud gjort i mitt liv.
Maria gömde och begrundade det. Inte vet jag om hon skrev ner det. Men det verkar onekligen så att hon återberättat det för någon, evangelisterna, så att de kunde skriva ner det.
Jag har några hållpunkter som jag nog aldrig lär glömma. Men andra kan jag missas att någon gav mig en hälsning och skulle vilja återkomma till den. Någon sådan hälsning har jag prövat. Bett om råd inför. Bett om hjälp att bedöma. När jag nogsamt insett att det budskapet inte var Guds hälsning till mig så har jag lämnat det.
Tänk om man kunde lägga allt Gud berör oss med på minnet. Då skulle vi kunna påminna oss. Följa det. Inse att om han kom då kommer han säkert igen.
Vad har Gud gjort i ditt liv? Vad har det gjort med dig? Göm det. Begrunda det. Minns det. Lev i det. Han gjorde inte allt detta för dig bara för en stunds ingivelse.
Nu lämnar vi Julen bakom oss. Hur den än blev för oss har den ett budskap värt att gömma, begrunda, minnas och tänka ofta på. Lägg inte undan himlens hälsning i samma låda med julsakerna när du rensar undan Julen. Jag tror att vi behöver bära med oss detta hela det år som kommer. Du behöver ha mer Jesus i ditt liv. Oftare Jesus i ditt liv. Tänka ofta på honom. Minnas och begrunda.
Det kommer att göra något med oss. Klart mycket bättre än massa nyårslöften som vi får svårt att fullfölja. Men Jesus kan vi klara hela året.
Kanske skulle vi ha en Jesus-bok 2024. Där vi skriver några rader varje dag om vår relation till Jesus. Så kan du vid denna tiden nästa år summera med ett …
När juldagsmorgon glimmar Jag vill till stallet gå Där Gud i nattens timmar Re’n vilar uppå strå Där Gud i nattens timmar Re’n vilar uppå strå
Hur god Du var som ville Till jorden komma ner! Nu ej i synd jag spille Min barndoms dagar mer! Nu ej i synd jag spille Min barndoms dagar mer!
Dig, Jesus, vi behöva Du käre barnavän Jag vill ej mer bedröva Med synder dig igen Jag vill ej mer bedröva Med synder dig igen
Denna sång är mycket gammal. Den lär ha anor ända tillbaka till i slutet på 1800-talet. Fast då översatt till svenska. Troligen är den skriven i början av 1800-talet. Men tänker man efter är den ju på sätt och vis över 2000 år.
Hur god du var som ville … Tack Jesus för att du var villig att komma till oss. Vårt största tack till honom är att leva ett liv värdigt hans frälsning. Han skulle tycka att sitt uppdrag var väl svårt. Men han kom ändå. Vad jag kan ana kände han till att han skulle bli ifrågasatt. Han kom ändå. Han visste att det skulle gå så långt att korsets lidande var huvudpunkten i hans mission. Han kom ändå. Han visste med all säkerhet att att hans uppståndelse skulle ifrågasättas länge. Men han kom ändå. Jesu, Hur god du var som kom till oss. Tack för den himmel du bereder för oss.
Dig Jesus vi behöva … Det är verkligen verkligen sant. Går inte nog tydligt säga det på ett bättre sätt. Lyssnade på hur man denna Jul i Betlehem (2023) inget är sig likt. Man firar helt enkelt inte detta år. Kriget i Gasa gör det omöjligt. Tittar man sen ut över jorden inser man att krigen förstör inte bara den jul utan allting överallt. Ingen människa skall behöva uppleva krig en jul. Ingen annan dag heller. Lägger man sen till att denna jord är i olag med alla konstiga reaktionen i vår miljö inser man att vi behöver verkligen Jesus. Vi behöver honom nu.
Vi behöver hans hjälp att ställa allting till rätta igen. Våra beslutsfattare måste inse att man behöver vända sig till Jesus. Men det kommer inte räcka om inte vi alla vänder oss till honom. Du och jag behöver verkligen honom. Det är detta glimrande budskap som denna Jul lyser över oss.
Vi behöver instämma i sångens slutton: ”Jag vill ej mer bedröva Med synder dig igen” Vi behöver börja leva ett liv som klingar ihop med frälsarens budskap. Vi behöver lägga om kurs. Varje människa som gör det kommer glimra över allt på denna jord. Det kommer välsigna varje stad, varje land och hela vår jord.
I jultid så läser man gärna julevangeliet. Lukas kapitel 2. Berättelsen om Jesus när han föds i Betlehem. Då är maria höggravid och Josef och hon beger sig till Betlehem för att skattskrivas. Men vad hände innan dess?
Det läser vi i Lukas 1. Maria får besök av en ängel. Ängeln berättar om vad Gud tänkt om henne. Att hon blir rädd är väl inte så konstigt. Fylld av stor respekt inser hon vilken stor uppgift Gud kallar henne till.
Men hon landar i ett beslut efter att ha funderat …..
Må det ske med mig som du har sagt
Och där händer undret. Hennes ja för henne in i uppdraget som får sin start på ett sätt i julevangeliets berättelse.
Vad kallar Gud dig till? Skulle tro att det inte är något du stor på torget och ropar ut. Med stor respekt och kanske vånda bär du det inom dig. Kanske till och med lite rädd.
Jag vill uppmuntra dig att likt Maria våga säga ja. Hon kunde inte räkna ut allt vad detta skulle innebära. Men troligt är att hon ändå vågade tro att det skulle fungera. För det var Gud som kallade. För honom hade hon respekt. Så vill du likt Maria säga
Må det ske med mig som du har sagt
Det blir din start på något som kommer att växa fram. För den Gud kallar utrustar han. Han lämnar inte där utan går med.
Kan det vara så att just nu är den rätta tiden för dig att säga ditt ja? Jämför inte din kallelse med någon annan. Du har fått den för att du är ämnad för den. Inte någon annan ska ha din kallelse. Den är din.
Min bön idag är att du ska få mod att säga ja. Det är det bästa du kan göra. Det kommer välsigna dig.
Sitter och lyssnar på ”Alla tiders sånger” fr TBN. Alltså så bra. Kolla in den serien. Det är som att alla dessa sånger har ett särskilt liv i sig, med sig och skickar vidare till oss. Gamla? Ja. Men det som är fött av ande håller över det vi kallar tid. Om man där till sjunger dom i en anda av Gudsnärvaro blir det ju bara så genuint.
Jag lyssnar till sången ”Lär mig att älska ” och känner bara att den vill jag leva efter. Det är min bön. Kanske kan den få bli din bön. Sara Lundbäck Bell sjunger den så underbart. Lyssna på Spotify eller någon annan plattform som du använder .
Här har du texten du kan, som jag, göra till din bön:
Jag ber Dig Gud ge mig kärlek och ett hjärta som är stort, som kan visa på Din kärlek för vår jord, som Du gav Din son. Jag ber Dig Gud.
Lär mig att älska med en öppen famn som Du, med kärlek som gör att alla gränser suddas ut. Tänd lågan så stark att alla ser att Du finns här. Gud, låt mitt leende få berätta vem Du är.
Och som Du älskar, älskar alla ifrån fattig och till rik. Du format och skapat oss unikt, med varsam hand. För Du är vår fader.
Lär mig att älska med en öppen famn som Du…
Låt mitt liv Gud, få visa vem Du är. Att Din kärlek aldrig nånsin kan ta slut. Låt mitt liv Gud, få visa vem Du är. Du är underbar och en sån god fader.
Låt mitt liv Gud, få visa vem Du är. Att Din kärlek aldrig nånsin kan ta slut. Låt mitt liv Gud, få visa vem Du är. Du är underbar och en sån god fader. Du är underbar och en sån god fader.
Lär mig att älska med en öppen famn som Du… med kärlek som gör att alla gränser suddas ut. Tänd lågan så stark att alla ser att Du finns här. Gud, låt mitt leende få berätta vem Du är.
Igår var det begravning efter min faster Kerstin. Jag skulle ha varit med men blev sjuk. Begravningar är verkligen något speciellt.
Det blir så definitivt. Men så viktigt att få ha den stunden. Jag tror det är ett viktigt moment i sorgeprocessen.
Vi som har en kristen tro har ett hopp som bär oss genom sorgen. Vi tror inte att detta är slutet på vår resa. Vit tror på något efter detta.
Livet vandrar vidare
Vi tror att den dagen vi lämnar detta jordeliv vandrar livet vidare till den himmelska världen – hem till Gud.
Sorg kommer alltid vara just sorg. Det kan vi inte ta ifrån någon. Men det är skillnad på att sörja med ett hopp som bär sorgen än att sakna hoppet helt.
Jag tänker mig livet att det vandrar ut från evighetens himmel. Där vi kommer ur Guds tanke och skapelse. Vandrar ut i livet. En dag vandrar vi hem igen. Det är som att vi fick en lånad tid här på jorden. Men inställa verket hör vi i himlen. Därför kommer vi känna oss hemma hos Gud. Vi hör honom till. Det är verkligen borta bra men hemma bäst när vi vandrar vidare tillbaka till evigheten.
En dag vandrar vi efter. Då möts vi igen. Dom som gått före får möta oss. Vi finner vår plats som är förberedd för oss. Det är barmhärtigt vackert.
Kerstins liv var inte en vandring ensam. Hon hade sin man Gunnar, sina barn, barnbarn och många vänner. Och så vandrade hon livet med Gud. Det var hennes naturliga livsvandring. Ett hjärta som brann för att göra gott för andra. Ett föredömligt liv.
Vi kan välja hur vi vill vandra vårt liv. Vi är skapta för en gemenskap med Gud. Det är det mest naturliga. Lika naturligt som det är tänkt att vi vandrar vidare hem till honom. Men vi kan välja bort det. om du frågar mig är det ett mindre lyckat val.
Foto av Elin Gårdestig
Det är en dubbel känsla när man finns där i en begravningsakt. Ett definitivt slut ändå har en ny början ägt rum. Det gör det hela så overkligt verkligt. Jag älskar skogskapellet i Katrineholm. För altarfönstret är som en vacker påminnelse om att livet vandrat vidare. Ut genom Guds natur och hem. Hem till skaparen. Gud själv.
