Om några dagar inleder jag mitt läsande i Predikaren. En bok som nog tillhör dom som man inte läsare i varje dag. Där finns en vers jag stannat något inför.
”… / … Ögat blir inte mätt av att se, örat blir inte fullt av att höra.” Predikaren 1:8 SFB15
Kan ett öra bli fullt av allt lyssnande? Ibland när jag är bland mycket folk och det är mycket surr i luften av allt prat kan jag känna behov av att komma till en tyst plats. Man behöver vila öronen liksom.
Men det handlar inte om att örat är fullt. Men det är bara för mycket.
Ett öra kan inte bli fullt av allt hörande.
Likaså kan inte ögat bli mätt av allt tittande. Och tur är väl det. Vi som tittar på så mycket hela tiden.
Mina tankar går till Guds hörande och seende. Så tacksam att Gud blir aldrig trött på allt surrande från jorden. Han kan urskilja alla röster. Inte minst din röst. Han hör alla böner. Ändå blir hans öron aldrig fulla. Inte heller trötta. Hur många gånger vi än kopierar våra böner. Kanske till dig ch med tjatar dom.
Likaså blir hans ögon aldrig trötta på att se på oss människor. Påminner om den person som älskar en människa. Den kan aldrig se sig mätt på den som den älskar. Sådan är Gud.
För någon dag sedan skulle jag ringa ett företag som är lite större. Jag ringde på morgonen. Efter en timme i kö blev jag tvungen att lägga på. Försökte lite senare och lång kö då med. Efter 1 timme och en kvart svarar en lätt stressad röst. Jag presenterar mitt ärende. Hon gör allt hon kan (tror jag) för att hjälpa mig. Efter mycket om och men så kan vi avsluta samtalet. Nu visade sig att hon hade hänvisat mig till helt fel ställe. 2 timmar och en kvart i kö för att bli hänvisad till fel ställe. Så kände jag det rätt motigt. Alltså….. telefonkö – det gillar inte jag så mycket.
Det finns ett nummer som inte har så lång telefonkö. Faktiskt aldrig. Det är himmelens telefonnummer. Visste du att det fanns ett nummer dit?
”Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig.” Psaltaren 50:15 B2000
”Och kalla på mig nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter], jag ska befria dig och du ska ära mig.” Psaltaren 50:15 SKB
När jag var liten sjöng vi en sång som började så här:
Ring till himlens nummer du får alltid svar.
Resten av sången kommer längre ner . Minns att att man kallade psalmen just för himlens telefonnummer. 5015. Behövdes bara 4 siffror typ. Kort och enkelt. Och det är just så som jag tänker mig att det fungerar. Man behöver inte sitta i kö. Man blir inte hänvisad till fel avdelning av en telefonist.
Det bästa med detta nummer är att man måste inte vara i nöd för att ring. Går bra även om man bara vill snacka en liten stund. Kanske till och med bara för att höra om han är hemma. Vilket han alltid är.
Sången säger rätt mycket om livets olika skeenden då man gärna vill prata med någon. Då man behöver någon som lyssnar och kanske lite stöd. Att då sitta i telefonkö hade varit förödande.
Hur ringer man? Det kallas också bön. Så det är bara att börja prata med Gud. Då öppnas linjen. Så snabb är uppkopplingen. Krävs ingen Wi-Fi. Krävs ingen 4G och ingen sladd. Det bara funkar.
Här kommer sången. . . .
Himlens nummer
Ref. Ring till himlens nummer du får alltid svar. Himlens nummer är för alla och en var. Tala med din fader tala med hans son. Ja, om du har bekymmer ring till himlens telefon.
Alltid öppen linje, ingen väntetid. Alltid nån som lyssnar och kan ge dig frid. Känner du dig ensam och behöver tröst. Ring så får du lyssna till Jesu milda röst.
Det är ingen avgift, aldrig nått som stör. Alltid öppen växel, alltid nån som hör. Vem det är som ringer eller varifrån spelar inte alls nån roll på himlens telefon.
Ring till himlens nummer om din sorg är svår. Där finns en som hjälper, lyssnar och förstår. Ja där finns en som tröstar både natt och dag. Och som ger dig mod och kraft när du är trött och svag.
Det finns en berättelse i gamla testamentet om en ung kille som hette Samuel. Hans fanns i templet ihop med Eli. Han var en tempeltjänare. Han var van att vara i kyrkan typ. Han var van vid böner och allt som skedde omkring gudstjänster tex. Så han var rätt hemma i allt det där med Gud skulle man kunna säga. Trots sin ringa ålder.
När han en natt hör någon ropa på honom vid namn tror han att det är Eli som som ropar. men det visar sig att det inte är Eli. Det verkar så att Eli inte heller förstår vem som toppar på Samuel.
Men till slut går det upp för Eli att det är Gud som ropar på Samuel. Så Eli uppmuntrar Samuel till att svara ”Tala Herre, din tjänare hör”.
Vad Eli egentligen gör är att han uppmanar och uppmuntrar Samuel att vara beredd på att lyssna till Gud. Trots att Samuel funnits i detta sammanhang hade han ännu inte lärt känna Guds röst. Så när Gud talade till Samuel förstod han helt enkelt inte att det var Gud.
Att lära känna Guds röst kan ta tid. Kan kräva träning men också att man tar tid att lyssna. Kanske är det under nattens tystnad det kan vara enklast. Trösterikt är att Gud kommer igen när han inser att vi inte riktigt förstår. Så ge inte upp.
Känner du igen Guds röst? Förstår du när han talar till dig? Når Gud fram med sitt budskap till dig?
Du kan läsa om Samuel i 1 Samuelsboken Kapitel 3. Den visar på vikten av att förstå när Gud talar till oss. I den tid Samuel levde hade Gud ett budskap till folket. Att Gud skulle göra något som skulle skaka om folket. Jag tror att Gud har budskap även till vår tid. Kanske är det just genom dig det ska förmedlas. Men också i dom enskilda enkla sammanhang vill Gud tala. Inte minst till dig själv – bara till dig. Visst är det då viktigt att förstå att han försöker säga något.
Så, känner du igen Guds röst? Är du beredd på att han vill tala just till dig? Har du ställt in rätt frekvens så att du kan lyssna in?
Gör dig beredd att lyssna – jag tror att han vill tala till dig!
När jag var liten fanns det en bok jag tyckte var lite extra kul. Förutom den man kunde få fram bilder genom att skugga med en blyertspenna så var det pop-up-boken. Tyvärr har jag ingen kvar från den tiden. Troligen läste jag sönder dom. Men jag hittade några bilder på nätet på sådana böcker.
När man öppnade boken så kom bilden upp ur boken liksom. Tror du kan ha sett den. Annars kan du kolla in det i en bokhandel någon gång.
Det är så jag upplever och tänker att bibeln är. Man läser så kommer berättelserna upp ur den. Som inte bilder men också
Det finns en vers som jag stavar på rätt ofta:
”För Guds ord (gr. logos) [bibeln; min notering] är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare …. Hebreerbrevet 4:12 Kärnbibeln
Bibelns ord är mer än bara sammanförda bokstäver till ord på ett vit papper samlat i en bok. Det finns ett liv som är verksamt i denna bok. Det är helt klart som en pop-up-bok xxl. Så verksam att den påverkar den som läser den. När Gud Ande får läsa ihop med oss händer detta att boken kommer upp ur den. Berättelsen. Kraften. Förvandlingen.
För mig är pop-up-boken en så bra bild på hur bibeln fungerar.
Om man sen tar boken som jag också nämnde. Att man har en tom sida i den. Så skuggar man med pennan över sidan. Så framträder det en bild. Så tänker jag bibeln också. Först kanske man inte ser något direkt. Men ju mer man skuggar den, ju mer man löser den, ju mer ögonen får ”skugga fram” bilderna så ser man det klarare.
Bibeln är fantastisk. Gammaldags? Möjligen. Aktuell? I högsta grad. Nytänkande? Definitivt. Värd att läsas? Absolut.
Så vill du läsa något som bara inte är en stunds underhållning utan blir verksamt inom dig så ska du läsa bibeln.
(En möjlighet till hjälp i detta är ”Läs med mig” i min blogg. Hela nya testamentet och delar av gamla testamentet har jag hunnit med )
🧩 Tänk att lägga ett sådant pussel med så många bitar. Det måste vara en grym känsla när man kommit så långt att sista biten ska läggas. Inte konstigt att den som lagt detta pussel ville föreviga det med en liten film.
🧩 Man kan ju tolka denna känsla att dom övriga bitarna inte var så viktiga. Men det är ju en ganska felaktig bild. Hade någon saknas fram tills den sista biten hade det förtagit hela känslan. Bilden hade inte heller blivit rätt. Så alla bitarna var ju vägen till till att den sista biten skulle bli lagd.
🧩 Om inte sista biten hade funnits hade detta lilla hål förstört hela bilden på något sätt. Något hade saknats. Och allt jobba hade uppfattats som förgäves. Glädjen hade inte heller blivit lika stor. Lite smolk i bägaren liksom.
🧩 Jag tycker detta är en bra bild på livet. Det består av massa bitar. Alla lika viktiga och behövda. Ska det bli en sanningsenlig bild enligt förpackningen livet måste alla bitara med. Du kan inte slänga iväg någon eller bara strunta i den. Alla ska med.
🧩 Liksom pusslets bild växer fram bit för bit kommer din livsbild komma växa fram. Därför kan man inte fuska och hoppa över några bitar för att det skall gå fortare och bättre. Det måste få ta sin stund.
🧩 Om inte sista biten faller på plats blir det inte bra. Den biten tänker jag mig är Livet med stort L. Det som är ingången till det nya Livet. Finns inte den blir det som om pusslet är olagt. Allt jobb med livets pusslandet blir på något nedrigt sätt ogjort. Tappar sitt värde. Därför blir det så viktigt med den sista pusselbiten i livet. Den förbereds hela livet. Alla 41999 pusselbitar strävar åt detta håll. Det är Den sista pusselbiten blir då den viktigaste – för mig kallas den himlen. Jag tror att det är livets höjdpunkt och slutmål. Men missar man denna bit tappar man det målet.
Bibeln talar om en liknande bild men då handlar det om en väv.
‘ Min boning rycks upp och flyttas ifrån mig som en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut som vävaren sin väv, och han skär ner mig från bommen. Innan dagen blivit natt gör du slut på mig. ‘ Jesaja 38:12
Livet är som en stående vävram. Varje år, varje upplevelse, varje livspassage, varje avgörande händelse. livets olika skeenden, blir en del av väven. När livet är slut är väven färdig. Den klipps då ner från vävramen. Den har skapat vår livsbild. Man kan säga att sista vävskytteln ha gått igenom väven liksom sista pusselbiten är lagd.
Se till att du inte tappar bort den sista pusselbiten. Det är den som blir avgörande.
För några dagar sedan fick mina barns morfar hembud. Det starkaste minnet jag har av honom är hans trygghet i sjukdomens nöd. Han var inte orolig att dö. Han visste hur den sista pusselbiten såg ut. Han hade den klar att lägga. Minns när han fick sitt första besked om cancern för många år sedan. Han var så trygg i sin tro. Under alla år han fick som en bonus var det lika dant. När han låg på sitt yttersta är berättelsen den samme. Han var inte rädd för att dö. Han hade vävt hela livet på sitt liv. Sista skyttelns färd var inte skrämmande för honom. Sista pusselbiten var som om han hade den i handen och bara skulle lägga den på rätt plats. Så vill jag leva mitt liv. Så vill jag avsluta det samma. Jag tänker att du också vill det. Se då till att ha koll på sista pusselbiten.
Idag ber vi för riksdagsman Nima Gholam Ali Pour (SD)
Sitter och kollar flödet i Facebook. Ser något som jag inte lagt märke till förut. Säkert funnits där. Någon skriver det vederbörande vill ha sagt rakt ut men ingen noterar det med en kommentar. Det kändes som att den som pratar pratar mer med Facebook. Ingen person. Men när den behövde säga något fanns ingen annan än bara Facebook. Så det blir maskinen Facebook som blir mottagen. Som att prata rakt ut i luften bara.
Jag blev lite bedrövad när jag såg det. Kanske är det något av ett bevis på fattigdom av levande relationer. Man behöver berätta för någon att man nu sätter på potatisen. Eller ska ta en dusch. Eller att nu ska man städa eller inte orka städa. Att grannen låter eller att någon knackade på dörren.
Man säger att vi svenskar är dom mest ensamma. Mycket tyder på det när man ser detta.
Men betänk….. här bor man troligen med grannar runt omkring sig men den man pratar med är Facebook.
Vi skulle behöva lärt oss mer av pandemin. Leva kvar i kontakt och omsorg om varandra. Jag vill tro att det gör det för många. Men den som saknar det , där blir det svårt .
Vi behöver fler fysiska samlingsplatser i vårt samhälle. Min dröm är en öppen kyrka hela dagen. Där man kan komma och mötas. Där det alltid finns några som möter upp när man kommer. Där man kan knyta kontakter. Få nya nätverk. En naturlig mötesplats.
Jag chattade med en god vän. Vederbörande hade en sen start på arbetardagen följande dag. Jag noterade att det kunde bli en riktigt lååååååång sovmorgon. Svaret kom ganska omgående ….
”Typ sovmorgon men den blir ju inte så lång… men jag kan OM jag vill 😀 skön känsla!”
.
[ O M ]
Den där känslan av ”ett ’om’ jag vill så har jag en möjlighet men jag måste inte” är inte så dum. Men det finns där. Väntar på mig. Och vill jag så kan jag, i detta fall, njuta av en sovmorgon. Den känslan gör något gott inom oss
I en tid med mycket ”måsten” behöver vi andrum med dessa ”om”. Det gör att pressen lättar från våra axlar.
Likaså när man kan behöva hjälp. Att då få reda på att , o m du vill och behöver, är det bara att höra av sig …. Detta ’om’ är en skön känsla av trygghet och tillit.
Ett ’om’ som man inte måste men har möjlighet till. Visst är det bra?!
Så tänker jag mig Gud också. Jag tror att Gud är viktig för varje människa hela livet och det som kommer efter. Men under resan finns det ett o m hos honom också. Man måste inte fråga honom i allt. Men o m man vill finns han där. Han finns gärna där för dig. Ser gärna att du använder detta o m och står beredd. Det är verkligen tryggt att ha en sådan tro och tillit till Gud.
En sann vän är också detta o m . En vän som inte tränger sig på men finns där när och om vännen behövs. Förövrigt umgås man som vanligt. Men när det tränger i livet, vännen behövs på ett särskilt sätt, ett o m , så Finn den där. Stöttar och hjälper så gott den kan. Kanske kan lösa allt. Men bara att den visar intresse av att försöka, försöka hjälp, så händer det. Man känner sig inte övergiven. Bara den känslan ger extra energi. Man tror på att det finns en lösning.
Du ska veta vad du betyder mycket för någon när du är detta [ O M ]. Å deras vägnar vill jag tacka dig. Du betyder mer än du anar.
Att sitta i ett väntrum på ett sjukhus kan vara en känsla av övergivenhet. Det är som att man sitter nära hjälpen men den verkar så långt borta.
Känner du igen känslan? En ganska tydlig bild på livet i stort. Vi kan hamna i våra ”väntrum”. Tycka att vi är nära hjälpen och lösningen men den kommer inte och genast kryper känslan av att den är långt borta. Känslan av övergivenhet tränger sig på.
Väntrum kan också vara en stund av eftertanke. Inte när man är så sjuk att man har svårt att slappna av. Men när man sitter där och väntar hinner tankarna gå rätt långt. För mig blir alltid ett svenskt väntrum ett vackert väntrum. Jag har mött dom som skulle önska att dom verkligen hade ett väntrum att sätta sig i. Mött dom som inte ens kommer till ett sjukhus när dom behövde det.
Livets väntrum är ett viktigt rum. Det är där du hinner reflektera och tänka. Kanske till och med hinna ikapp dig själv. Jag tror att dom är skapta för att vi ska hämta igen det vi missat. Eller hinna förbereda oss för det som kommer. Så väntrummet är ingen farlig plats. Handlar mer om att använda det på rätt sätt.
Väntrum kan vara skrämmande. Otäckt. Mötet med personalen kan vända den känslan helt och hållet. Tänk vad människor kan få betyda mycket.
I livets väntrum kan vi uppleva det som att Gud är långt bort. Han är inte det. Han finns bildligt talat strax utanför dörren. Kommer in när allt är klart för nästa steg. Och liksom sjukvården har många åtgärder i sin verktygslåda så har han det med. Och många många fler.
Var inte rädd för väntrummet i livet. Där förbereds du för nästa del i livet. Var rädd om den tiden. Gör något bra av den. Istället för att bara passivt sitta där.
Att lita på att det finns en som tar hand om mig. Det kan vara en svår nöt att knäcka i ett väntrum. Guds hälsning till dig är att han har inte glömt bort dig. Han kommer , var så säker.
Pastor Mathew Mwaka från Uganda hade en rubrik på sin predikan igår söndag som väckte tankarna:
Vad kommer du att bli ihågkommen för ?
Ibland tänker vi att allt vad vi är och gör kommer att vara det som man kommer att komma ihåg om oss. Och visst, det är så att vi kan bli ihågkomna för uppfinningar och rikedom mm som vi gjort. Men det som varit tydligt för mig är att när man talar om en som gått ur tiden är det inte sådant som man lyfter fram mest. Det är vad man gjort i det tysta. Som nu kommer fram från dom som mött det och vill dela det. Man har blivit uppmuntrad. Sett vederbörandes omsorg om dom när andra inte sett det.
Cornelius, i apostlagärningarna, var inte ihågkommen för att han var officer och hade makt. Han var ihågkommen för att han var hängiven Gud. Han var ihågkommen för att han bad till Gud. För att han fruktade Gud. Följer man berättelsen så ser man hur Gud svarar på hans böner genom Petrus.
När du börjar leta i ditt minne om människor du minns tror jag att du inte i första hand kommer ihåg dom för deras pengar och makt. Utan för vad dom var som människa. Vad dom gjorde mer i det dolda än på barrikaderna. Mer vad dom gjorde och sa mellan raderna än vad som högt ropades ut. Du minns mer om dom förtroliga samtalen av uppmuntran än det offentliga.
Så många människor som fått berättelsen om sig och deras böner i all enkelhet i sin ensamhet. Men som har betytt så mycket. Jag själv har mött så många som hört av sig och sagt ”jag ber för dig”. Somliga har sagt ”jag ber för dig – varje dag”. Det tar tag i mig. Ingen annan märker av det. Jag visste inte förrän dom berättade det för mig.
Hur vill du bli ihågkommen?
Jag tänker att vi behöver fördjupa våra liv i detta. Vad är våra livs inriktning? För det som Guds Ande vill visa oss på , som vi ska bli ihågkomna för, kommer att välsigna oss på ett speciellt sätt. Kommer välsigna din omgivning. Dig själv och ditt hem. Kommer prägla dig. Gud hjälpe oss att inte falla i tron att tro att det som skrivs om oss är det som är det viktiga. Utan vila i att det som sker i det dolda kan vara det mest välsignade som hänt oss.
På en av Spotifylistorna jag följer kom sången återigen. Sången som får mig nästan att stanna upp i det jag gör. Sången heter ”Du är älskad”. Lyssna här är du snäll.
Hela texten är såååå bra. Läs. Den kommer här :
Tänk om Han bryr sig om. Tänk om Han säger: ´Kom!´. Tänk om Han dog en gång för Du är älskad.
Vår Gud är kärleksfull, så god och nådefull. Han säger Kom! För Du är älskad.
Jesus, Han är här nu. Jesus, Han är här. Jesus, Han är här, för Du är älskad.
Så var inte längre rädd, dina bördor Han bär. Så var inte längre rädd, dina bördor Han bär.
Jesus, Han är här nu. Jesus, Han är här. Jesus, Han är här, för Du är älskad.
Du är verkligen älskad. Tänk att få känna det på djupet. Det är en kärlek som är så mycket större, så mycket vidare, så mycket djupare än någon människa kan ge. Den kärleken är ämnad för dig.
Så var inte rädd längre. Dina bördor han bär. Var inte rädd. Du är inte ensam med dina bekymmer och bördor. Han bryr sig om dig. Kanske kan det få bli en bärande hälsning denna helg.
Idag ber vi för riksdagsman Mattias Eriksson Falk (SD)
Pedher´s blogg 