Att skymma Jesus

Jag läste om Sackeus. Det står att han var liten till växten. Det gjorde att människorna runt honom skymde utsikten. Kärnbibeln beskriver det som att dom skymde Jesus för honom.

Kan det vara så att vi skymmer Jesus ibland? Vi liksom vill synas mer på hans bekostnad? Johannes Döparen säger vid ett tillfälle när hans lärjungar tyckte att Jesus tog för mycket utrymme. ”Det är som sig bör. Han (Jesus) ska bli större och jag mindre.” Tänker att det är ju Jesus som ska synas och inte vi.

Tänk om det är så att vi ställer oss i vägen för Jesus med våra idéer och tankar. Kanske till och med våra regler. Så hindras folk att se den verklige Jesus. Johannes Döparens (JD) största uppgift var att bana väg för Jesus. Det var aldrig meningen att JD skulle bli frontfiguren.

Det är inte så att värdet på oss människor blir mindre för att vi går ett steg tillbaka för att Jesus ska bli mer synlig. Karriär och positioner finns inte i Guds rike som vi tänker oss här på jorden. Vi behöver inte ta platsen. Snarare uppmuntras vi att inte ta första platsen.

Tänker också att det blir svårt att följa Jesus om vi ställer oss framför honom. Vi kan inte se vart han går. Tänk om vi också hindrar hans väg fram , det han tänkt ska ske.

Det finns en skön tanke i berättelsen om Sackeus. Trots att det var mycket folk som skymde honom så hittade Jesus honom. Det är stort. Om du kan känna igen dig i Sackeus så glöm inte upplösningen. Jesus fann honom. Jesus kommer att hitta dig med.

Läs med mig – Lukas Evangelium Kapitel 18

Håll ut i bönen … 18:6ff. Denna liknelse uppmuntrar oss att inte ge upp i vår enträgna bön till Gud. Han lyssnar  t å l i g t  till oss. 

Att inte upphöja sig själv … 18:14. Upphöjer vi oss själva så går det fel för oss. 

Hindra inte barnen … 18:15ff. Barnen tillhör Guds rike. En fin förebild på frikyrkans barnvälsignelse.  

Sälj allt du äger … 18:22. Mannen som fick den uppmuntran av avgudadyrkare. Han älskade sin rikedom mer än Gud och människor. Hur förhåller vi oss till våra ägodelar. 

Nålsögat … 18:25. Lukas vill visa på bilden från den minst vanliga förekommande föremålet till det största djuret som fanns där i Mellanöstern. Han ville visa på det omöjliga. Det är genom Guds nåd det blir möjligt. I den nåden får vi rätt förhållande till vår ägodelar. 

Förutsägelse nr 3 … 18:31ff Jesus ville förbereda lärjungarna vad som skulle hända honom. Han påminner också om vad profeterna redan har sagt. Man borde veta.  

Vad vill du att jag skall göra för dig? … 18:41ff En underbar fråga Jesus ställer till den blinde mannen. Han borde väl veta att det troligen var en önskan om att kunna se som var högsta prioritet. Ändå fråga Jesus. Om du fick den frågan, vad skulle du önska då att Jesus skulle göra för dig? Be ut det idag.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Du vet vad jag gjort med dig

Elia, Profeten, skulle utse sin efterträdare. Han visste att det skulle vara Elisa eftersom Gud hade sagt det. Han går till åkern där Elisa plöjde med sina oxar. Elia tar sin mantel, slänger den över Elisa. Elia inser och vet vad den handlingen innebar. Han skulle ta upp Elias mantel och ta över den. Ta över uppdraget. Elisa ber att först få gå och ta farväl av sina nära och kära. Då säger Elia:

”Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: ”Låt mig först få kyssa min far och min mor, så ska jag sedan följa dig.” Han sade till honom: ”Gå du tillbaka. Du vet ju vad jag har gjort med dig.””
‭‭Första Kungaboken‬ ‭19:20‬ ‭SFB15‬‬


”Du vet ju vad jag har gjort med dig”


Elisa visste vilken kallelse han hade fått. Att bli profet efter Elia. Han var beredd där och då.

När Gud kallar oss till uppdrag sker det ofta i speciella situationer. Man skulle kunna säga att dessa stunder är rätt heliga för oss. Stunder som kommer att bära oss långt. Heliga beslut som blir avgörande för oss många år framåt.

När tvivlet kommer så vänd då tillbaka till den upplevelsen. Kom ihåg vad som hände. Kom ihåg Guds röst in i ditt liv. Det som fick dig att tacka ja. Lämna något bakom dig och gå in i något nytt. Det är då jag skulle önska du fick höra någon viska in i ditt liv. Gärna Gud själv. ”Du vet ju vad jag har gjort med dig!” Förhoppningen är att du då blir påmind om dig n djupa kallelse. Som hjälper dig att lämna tvivlet och fortsätta styrkt framåt.

Var bär du på för kallelse dom just nu ligger i träda? Vad ska du blåsa liv i ? Vilken mantel har du tappat och som du skall du ta upp igen? Vad har Gud gjort med dig?

Det är verkligen mycket som kan hända genom åren. Kallelsen sätta på prov. Vi kan tvivla. Vi ser inte riktigt frukten i vår tjänst. Så kan vi vara beredd att ge upp. Vänd då tillbaka till kallelsestunden. Påminn dig om vad Gud gjorde med dig. Låt det styrka dig. Det du gör kommer inte vända fåfängt tillbaka.

Denna dag är det som att Gud viskar in i ditt liv: ”Du vet ju vad jag har gjort med dig” Fatta mod. Fullborda din kallelse. Gud går med dig. Den han kallat sviker han inte.



Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Läs med mig – Lukas Evangelium Kapitel 17

Förlåtelsen … 17:4. En gång, ja. 7 gånger? Även då. Förlåtelsen är vårt signum.

Ge oss mer tro … 17:5. Om en tro som ett senapskorn räcker … varför skall vi då ha mer tro, kan man undra. Men jag tor att vi är många som önskar och längtar efter en större tro. Större tillit i tron. Jag tror dessa ord kan behöva sjunka ner i djupet hos oss. 

Förhållningssätt … 17:10. Att se sig som tjänare kräver ödmjukhet. 

Medan dom var på väg … 17:11ff. Dom utlöste undret genom at dom gick i tro fast dom fortfarande var sjuka. Händelsen påminner om att visa tacksamhet till vad Gud gör i våra liv. 

Guds rike … 17:21. Här och nu. Redan nu men ännu inte. 

Där är Jesus … 17:23. Jesus varnar oss för att gå på hörsägen vart Jesus är. 

När kommer han? … 17:26ff. När vi minst anar det. Vi skall inte veta det. Vi lever dock i en tro och tillit att han kan komma när han vill. För vi är redo.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Att höra regnet….

Det finns nog inte mycket som slår ett stilla regn. Dess ljud mot taket eller en tältduk. Den fräschhet regnet förmedla sig efter en varm het dag.

Min semester har varit mest sol. Bara några enstaka regnskurar. Så här långt. Just nu sitter jag och lyssnar på ett stilla regn som faller. Dagen har varit het. Längre öster ut i landet åskar det visst rätt ordentligt. Men här är det ett stilla regn.

Luften blir skön att andas. Det är som att krafterna som sinat under dagens heta timmar nu återvänder. Så ljuvligt. En och annan mygga, javisst, men det må vara hänt.

Tänker på en sång som talar om ett sådant livgivande regn. Robert Johansson har skrivit denna lilla kör:

//: Han skall komma över oss
lik ett regn, lik ett vårregn
som vattnar jorden,
som vattnar jorden ://

Ett vårregn är minst lika underbart som regnet efter en het dag. För mig blir det en påminnelse och en beskrivning hur livet är många gånger. Det kan vara besvärligt hett. Det kan vara svettigt bildligt talat. Att då få ett uppfriskande möte med Jesus gör livet lättare att andas och leva. För mig är det djupet i tron. Kanske låter märkligt men tron är levande. Därför kan denna upplevelse finnas.

Att höra regnet är också ljuvligt när man veta att växtligheten så väl behöver det. Fruktträd, odlingar av grönsaker och allt annat som man sått. Ska det växa till behövs vatten. Detta stilla regn ger hopp om tillväxt.

Att höra regnet ger också trygghet. I torra marken är brandfaran stor. Får marken denna väta växer gräs frodigt och eldhärjas inte så lätt.

Regn i lagom portioner gör gott på många sätt.

Guds regn av nåd över våra liv gör också gott. Nu tror jag inte att Gud skvätter vatten på oss. Men det är ett bra sätt att beskriva det. Likt ett regn som vattnar jorden kommer Guds nåd över oss. Han berör oss som ett stilla regn efter en het dag. Uppfriskar oss. Ger oss tillbaka livet på något sätt.

Kanske är du i behov av ett sådant regn. Då blir min bön idag att du ska få detta nådens regn över ditt liv. Att du ska få känna den fräschhet det ger. Ber att du ska få uppleva hur det gör det lättare för dig att andas. Att du känner hur livet återvänder. Det är min bön denna dag.

Läs med mig – Lukas Evangelium Kapitel 16

Att vara förvaltar … 16:1ff. Hur förvaltar du det uppdrag du fått? Hur förvaltar du den rikedom du fått? 

Trogen … 16:10 Det är under lilla du lägger grunden för det stora. Där växer ditt förtroende. 

Det värdsliga … 16:11f. Intressant att Gud visar på att vi ska vara trogen i det värdsliga så ger det förtroende i det ”sanna”.  

Vem är din herre? … 16:13. Vem är det som påverkar ditt liv? Vem tjänar du? 

Guds ord ska bestå … 16:17. Mycket annat kan inte bestå. Men Guds ord ska bestå. 

Inte ens om någon står upp från de döda … 16:31. Det är i detta livet vi gör oss redo för evigheten. Det är i detta livet vi sätter vår tro och tillit till vad Jesus gjorde för oss. Hur tydligt sägs inte det i denna berättelse?! 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Att bära med sig gamla känslor….

Du som följer Herregud&Co vet att citatet är hämtat från denne lille vise krabat.

Bär inte med dig gamla känslor ini nya erfarenheter.

Visst är det lätt att ta med sig gamla känslor och erfarenheter in i nya erfarenheter och situationer. Gamla erfarenheter kan stoppa oss att våga gå in i nya erfarenheter. Dom som skulle lyfta oss, dom som skulle göra oss till dom vi verkligen är, dom som skulle få is leva igen, dom hindras så lätt av gamle känslor och erfarenheter.

Hur ska vi komma vidare om detta är vår status i livet? Troligen blir det ganska svårt.

Jag tänker mig att våra gamla känslorna och erfarenheter blir som en ryggsäck vi går och bär på. Det blir tungt. Tungt främst för själen. Och skulle tro att den är en av våra värsta energitjuvar i livet.

Vi behöver lyfta av oss en sådan ryggsäck. Minns ett möte i pingst Jönköping där vi kunde göra en sådan handling. Den gången fick vi möjlighet att ta en sten som fick symbolisera något vi bar på. Något vi behövde göra upp med. Jag valde att ta en sten. Gick med den till korset i kyrkan. Det frigjorde mig den gången. Tänker mig att det kan vi göra med en ryggsäck. Ställa av den vid något ställe. Jag är klar över att du kanske inte behöver visualisera det. Men för mig var det en god hjälp med denna sten. Så varför inte pröva.

Idag vill jag be för dig som bär denna ryggsäck av känslor och erfarenheter som gör att du inte vågar dig in i nya erfarenheter. Du vill inte bli sårad igen. Du vill inte få dåliga erfarenheter för du har för många av dom redan som det är. Jag ber att du ska få modet, kraften och nåden att ställa av dig din ryggsäck. Herre, hjälp till att lyfta av den ryggsäck som är så svår att bli av med.

Du är värd att bli fri din ryggsäcken. Livet har så mycket mer att erbjuda än att du ska gå runt och bära på en ryggsäck.

Läs med mig – Lukas Evangelium Kapitel 15

Höll sig nära … 15:1.  Vilken skillnad. Somliga ville höra. Andra bara kritisera. Då som nu. Jag undrar … varför är det så lätt att hamna på den kritiserade sidan? Den lyssnande sida måste ju vara så mycket mer givande. 

Att vara det hundrade fåret … 15:4ff. Skulle tro att den som bäst kan sätta sig in underbart liknelse är den som kommit bort och blivit hittad. 

Tills han hittar det… 15:4. Tala om tålamod och uthållighet. Tala om motivation.  … 14:15ff. Liknelsens bakgrund är att på den tid gick det ut fler inbjudningar. Först att festen var på gång sen att den var nu förberedd och klar. Att då vet att nu är det dags att sätta sig till bords. 

Vilken glädje … 15:7. Den glädjen är lika stor när Gud hittar dig!! 

Myntet … 15:8ff. Det är sådan Gud är. Kommer vi bort så gör han allt för att hitta oss. 

Förlorad eller återfunnen? … 15:11-32. Förr kallades denna liknelse för ”den förlorade sonen”. Nu återfunnen. 

Att slarva bort sitt arv kan bli dyrköpt. Att tro att det är grönare på andra sidan staketet likaså. 

Berättelsen visar hur stor Gud är till den som vänder hem igen. 

Står och spanar … 15:20. Gud spanar efter den som lämnat honom. Han skulle kunna göra tvärtom. Men sådan är inte Gud. 

Hemmavarande sonen … 15:25ff. Jag kan fundera på hur det är bland oss i kyrkan. Kan vi reagera på samma sätt? 

Allt mitt är ditt … 15:31. Inser vi vad vi har i Gud?… 15:8ff. Det är sådan Gud är. Kommer vi bort så gör han allt för att hitta oss.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Att försonas (från ett håll)

P1 sommar sätter sina spår då och då. Funderar fortfarande på Pär Lernströms sommarprat. Där han avslutar med att försonas med sin far efter faderns död. Att försonas med någon är stort. Det kan vara det ända sättet att gå vidare i livet.

Den bästa försoningen är när den sker mellan två personer på ett intiativ tillsammans. Det är något oerhört vackert över det. Hur man kan gå från osämja, och kanske till och med hat, till en förnyad vänskap.

Men det finns dom lägena som det inte blir möjligt. Den man inte är försonad med går ut tiden eller att den andre parten varken vill eller inser behovet av försoning. Kanske är det till och med så att motparten borde vara den som tar initiativet. Den är den som orsakat problemet. Då kan det kännas hopplöst. Kanske till och med kört. Så går man där i svallvågorna av denna oförsonlighet och känner sig minst sagt ofri.

Men det finns en väg. Och det är att försonas från ett håll när det inte går från bådas håll. Och det är från ditt håll. Där du kan förlåta å dens vägnar. Det går. Det funkar. Kan vara svårt. Kan ta sin stund att komma så långt. Men när du väl kan göra det så är det en befrielse.

Det finns en förebild i detta med att försonas. Jesus dog för våra fel innan dom ens var gjorda. Innan vi ens bad om förlåtelse. När vi väl inser att vi behöver be om förlåtelse hänvisar han till att det har han redan gjort. Det gjorde han på korset. Om han kan så borde vi kunna det.

Kanske är det vår stolthet som gör det så svårt att försonas. Men tänk om vi kunde lägga den åt sidan. Det är di friheten kommer.

Våga försonas. Om så bara från ditt håll. En dag kommer det från den andres sida. Då kan du likt Jesus säga att du redan har förlåtit. Det är stort.

Läs med mig – Lukas Evangelium Kapitel 14

Feghet eller slughet? … 14:4. Troligen både ock. Men mest slughet. Man ville ha något att sätta dit Jesus på. Att anklaga honom för. Som tex att bota på sabbaten som var fel enligt mänskligt påfund. 

Armbåga sig fram …. 14:11. Att armbåga sig fram till bättre position hör inte Guds Rike till. Inte i en församling heller. Handlar mer om att bli ”upptäckt”. Men hur upptäcker vi den som Gud kallar till tjänst?

Festen … 14:15ff. Liknelsens bakgrund är att på den tid gick det ut fler inbjudningar. Först att festen var på gång sen att den var nu förberedd och klar. Att då vet att nu är det dags att sätta sig till bords. 

Ursäkter … 14:15ff Åkern – värdsliga bekymmer. Oxar – värdslig arbetsinsats. Giftermål – Jordiska band. Det är mycket här i livet som kan göra att vi avstår inbjudan till himlen. Den man minst anar kommer man att möta vid festen i himlen. 

Priset … 14:28. Att beräkna kostnaden är sunt. Jesus visar på att det kostar allt. 

Sälta … 14:34f. Vi är ett salt i vår tid. Saltet bevara. Saltet ger smak. Det är vår uppgift. Det skapar vägen till Guds Rike. Men om saltet mister sin kraft, sin smak, sitt bevarande, vad händer då?

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.