Etikett: söndagstankar

Publicerat den

Söndagstankar – dubbel arvslott

Under några dagar stannar jag upp inför Elisa i min bibelläsning. Elia utsåg Elisa som sin efterträdare.

Bara tanken att efterträda gudanamnen Elia måste ha varit mer spänning än man kan klara av.

När dom skall skiljas åt får Elisa den stora möjligen att önska sig något av Elia. Då önskar sig Elisa dubbel arvslott av Elias ande komma honom till del. Frimodigt men säkert med stor ödmjukhet och med bävan att det lär han nig behöva så ber han om det.

Många gånger har jag reflekterat över Elisas önskan. Jag har ibland tänkt om jag kan få be den bönen. I min bristfällighet har jag också önskat något åt det hållet. Kanske har du det också.

Inte lika ofta har jag reflekterat över Elias svar. Elias svarar så här: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig , när jag tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte.

Det fanns ett ”om”. Ett ”om” som skulle bli avgörande för utgången av den önskans möjliga uppfyllelse.

Så händer det. Vagnen kommer och Elisa blir tagen ifrån jorden inför Elisas ögon. Elisa får förmånen att se det ske. Skedde det något? Ja, enligt profetlärjungarna så gjorde det det. Dom såg att Elias ande vilade på Elisa. Man menar att Elisa gjorde dubbelt så många under som Elia gjorde.

Min undran är om det finns ett ”om” i mitt liv. Kanske finns det ett ”om” i ditt liv också. Ett ”om” som måste till för att det ska bli möjligt i våra liv. Väntar du på att en profetia över ditt liv ska gå i uppfyllelse? Kanske är det just detta ”om” som är nyckeln och förutsättningen för att den ska infrias. Ett ”om” kan vara något som måste förändras för att det ska bli möjligt. Något kanske behöver göras upp. Något kanske skall komma till. Men när det sker kommer det att frigöra möjligheter.

Vad är ditt ”om”? Vad är mitt ”om”? Herre visa oss det så att dina löften över våra liv får kraft till uttryck.

Publicerat den

Söndagstankar – Såsom i himlen så ock på jorden

Förra söndagen tog vår pastor med oss in i en predikan som hade rubriken ”Såsom i himlen så ock på jorden – New normal”Jag ska varken analyser hans predikan eller försöka återge den här. Marcus var så bra. Kolla på pingstjonkoping.se och lyssna på den när den lägga upp där. Det finns något spännande i rubriken. ”Såsom i himlen”. Hur är det i himlen? Jag tror inte att vi kan överföra himlen till jorden fullt ut. Då vår jorden himlen. Men tänk tanken hur du tror himlen är. För det första finns Gud själv där med sin härlighet. Den härlighet vi behöver få beröras av. Likaså hans helighet. Helighet som berör oss till renhet. En Gudsnärvaro. Vi har löfte om himlens värld. Det gör att när vi tänker på himlen ser vi en försmak av det som skall komma. Därför är det gott att leva sig in i det som finns där. ”Så ock på jorden”. Att något av det som himlen erbjuder kan vi få del av redan här och nu. Att gudsnärvaron, härligheten, heligheten, blir en del av oss här på jorden. Gränsdragningen mellan dessa världar borde inte finnas. Eller dom kuggar i varandra på ett naturligt sätt. Det finns ett uttryck i Bibeln som säger ”redan nu men ännu inte”. Där vi förnimmer himlen redan här i tiden men den ännu inte är här. Får vi till detta så får tron en plattform att vila på. Tron blir förankrad i himlen men är ändå jordnära. Då tillförs energi i tron. Tron blir liv och ingen produkt. Tron blir väl förankrad både i Gud och himlen. Jag tror inte att vi ska leva i det blå. Men vi behöver vara nära det himmelska. Jag tror inte på fanatism men på hängivenhet. Jag tror på att leva i himlen men ändå stå med båda fötterna på jorden. Jag tror på att ha vårt fokus på himlen men samtidigt leva i denna världen. Himlen behöver, med allt va den innehåller, få landa mer in i våra liv. Då påverkar den oss på ett positivt sätt. Den blir en del av vårt liv. Påtagligt nära. Pröva tanken. Såsom i himlen så ock på jorden. Vi behöver mer av himmel på jord.

Publicerat den

Söndagstankar -När livet strular runt….

När livet strular runt…..

När jag möter livsberättelser som uppenbarligen är struliga och röriga så berörs jag. Jag funderar på hur man kan hjälpa. Funderar på dom rätta svaren. Om det nu finns några rätta och enkla svar.

Tror inte att jag är ensam om att fundera på det.

Helst av allt skulle man vilja vara den där ”superman” som kan ge alla svar och förändra allt till det bästa. När frågan kommer ”hur tänker du att jag skall göra?” så blir man maktlös. Vill ju ge bra råd och samtidigt inte vara den som lägger sig i och beslutar åt någon.

På ett sätt är det ju gott att någon lyssnar. Det gör ju att vederbörande får pysa ut den ”ångest” som finns. Och det kan ju räcka en god bit på väg. Ibland kam det vara skönt för någon att bara få ställa frågorna utan att för den skull förvänta sig svaren. Bara det lättar på trycket.

Så det behöver finnas många medvandrare på denna jord.

Men vad gör man när livet strular runt?

Jag är så tacksam för min tro på Gud. Den tron gör att jag kan få ”lasta av” i en tanke och bön till Gud. Få ”avbörda” mig. Ibland räcker inte orden. Ibland kan det bara räcka med att jag säger namnet ”Jesus” och det lättar. Därför är jag undrande över hur andra orkar utan den tron.

Det finns en bibelvers som jag påminns om.

”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor så skall jag ge er vila” (fritt översatt Matt 11:28)

Det finns en väg att gå när livet strular runt. Det är att tala med Gud. Kanske inte svaren kommer på studs men det skänker en vila. Vila i att det kommer att lösa sig.

Jag tror på det fast jag har mina obesvarade frågor.

Har du ett liv som strular runt just nu kan du pröva att säga namnet ”Jesus”. Det finns en förunderlig kraft i det namnet. Som om det lyfter, har omsorg, tröstar, ger mod, bär, ser, hör mina tysta tankar, får prata ut, hjälper att sortera tankar, förstånd ja i det namnet finns så mycket hjälp.

Finns en lovsång som ger sådant hopp

Namnet, namnet Jesus

I det namnet är jag fri

Namnet, namnet Jesus

I det namnet finns befrielse från synd

Inte bara befrielse från synd – det som är fel i vårt liv – utan också befrielse från sådant som tynger och oroar. När jag sjunger den sången kan jag bokstavligen känna hur ”livstrulet” lättar från mitt inre.

Du kanske aldrig har prövat att säga det namnet. Våga göra det. Vad har du att förlora på det? Bara att vinna.

Publicerat den

Söndagstankar – Goda förvaltare

I en tid av rastlöshet, dom goda klippens tid och allt "måste vara nytt" är förvaltarskap inte högt på listan. Vi köper hellre nytt än vårdar det vi har. Ja, lite överdrivet men du förstår nog vad jag vill åt.

I den del oss som vilar mer åt det andliga har lätt för att drabbas av samma känsla. Pröva ny andlighet. Skapa sin egen andlighet. Gå mellan olika andligheter. Det liksom är inne i att söka men mindre hipp att hitta och stanna kvar.

Att förvalta handlar dels att vara trogen något. Att stå kvar vid det. Påminns om något jag skrev om för länge sedan. Att förvalta. Det är lätt att starta något. Värre är att fullborda. Alltså att genomföra och gå fullt ut. Att vara trogen något. Att helt enkelt inte ge upp.

I bibelns värld lyfter den upp bl.a. att förvalta tro. I 2 Tim 4:9 talar texten om "träna dig i gudsfruktan". Att vårda sin tro helt enkelt. En bra bild är kroppen. Vårdar vi den inte, tränar vi den inte "bryts vi sakta ner" Vi tappar styrka och ork. Jag är långt ifrån ett föredöme i detta. Men jag försöker hålla igång med promenader tex.

Att förvalta något man fått är av högsta betydelse. Kanske är det lättare att känna drivet i förvaltarskap när man fått kämpa sig till något. Att det kanske har kostat en del pengar. Då är motivationen högre. Men när man får något gratis kanske vi har svårare med det. Jag hoppas att det inte är så men kanske ligger det något i det.

1 Peter 4:10

Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.

Att förvalta något är att ta hand om det på bästa sätt. I trons värld handlar det om att förvalta trons gåva. Tron ingenting jag kan köpa. Det är en gåva. En gåva behöver vi ta hand om.

Hur förvaltar vi tron? Ja, ett av sätten är att läsa Bibeln och be. En väg är att delta i gudstjänsten.

Att tro är nog en sak. Att aktivt "arbeta" på sin tro kan vara svårare. Vi vill nog gärna det klart mycket mer än vi gör.

Nu tror jag inte vi ser ett förvaltarskap i hur vi sköter våra blommor. Men det är ändå en bra bild. Genom att vi vårdar blommorna. Vattnar, tillför näring, byter jord när så behövs, så växer blomman till och torkar inte ur. Det är en bra bild på att förvalta sin tro.

Den här söndagens texter påminner om att vara goda förvaltare. I tron. I livet. Ja, i allt. Att förvalta är att fullborda något på bästa sätt genom att göra det "på riktigt". Inte slarva utan göra det engagerat och på genomtänkt sätt.

Det kan vara att hitta sin rutin med Bibeln, bönen och vad som nu behövs för att din tro ska fungera över tid. Det kan vara bra att påminna sig om en dag som denna.

Publicerat den

Söndagstankar – Andlig klarsyn men har vi tid med svaret?

Söndagens tema är "Andlig Klarsyn"

I en tid som denna är det viktigare än någonsin. Dagens tankar ger nog inga klara svar på alla frågor som borde få sina svar. Lite svagt kanske men frågorna är många och svåra.

Andlig klarsyn – att likt profeterna förr ge tydlighet. Att i dagens kontext ge färdriktning och förståelse.

Till det krävs mod. Att våga stå upp för det som är just andlig klarsyn.

Det svåra är att många anser sig ha andlig klarsyn men skiljer sig åt betydligt i tolkning.

Det andra jag tänker på att vi har inte tid med det långa samtalet. Med det menar jag att vi vill ha svar. Men snabbt och i kortversionen. Och det funkar inte i komplexa frågor som inte bara går att säga "Ja" eller "Nej" på utan att ge en större bild.

Ett annat problem är att det bara får sägas svar som är politiskt korrekta. Annars hängs man ut. Ett sådant samtal är dömt att misslyckas. Ett samtal måste man kunna lämna med olika åsikter utan att fördöma varandra.

Vad är då sant utifrån en biblisk grund? Ja, däri ligger svårigheten. Många frågor är lätta att ha gemensam samsyn på. Andra frågor ligger i betraktarens och tolkarens händer. Därför är min bön denna dag:

Herre, ge oss en gemensam syn på ditt ord genom dina ögon och tolkning.

Vi behöver verkligen Guds Andes hjälp till klarsyn i denna tid. Vi behöver inte en egen ihopkomponerad andlighet. Vi behöver den äkta andligheten. Bygger vi ihop ett eget koncept på andlighet blir det patetiskt att tro att den leder till ett bra slut som sträcker sig bara till vårt eget livs slut. En äkta andlighet håller i evighet. Även efter det vi kallar för död. Ett eget koncept är som att rita en karta som inte överensstämmer med den verkliga bilden. Det leder till att man kör helt vilse efter den kartan. Det blir som "fake news" och "alternativ fakta" ( för att citera en viss utveckling i US )

Ett bibelverser ringer i mina öron:

Joh 16:13-14

Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.

En Kanske kan det få bli vår bön denna dag. Att vi skall bli ledda in i hela sanningen. Inte vår egen sanning utan Guds sanning. Då kan vi få andlig klarsyn som är värt namnet.

Publicerat den

Söndagstankar – ”gäller varje dag”

Jag fick en dagens vers i bibelappen. Läste lite fel först. ”Hela dagen är uppfylld av detta……” men det stod

Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. Galatians 5:14

…..men det är ju sant det också 😄

Denna vers leder oss till en viktig hållning. Att älska vår nästa. Den man älskar vill man väl. Den talar man gott om. 

Man ska älska sin nästa som sig själv. Nu stöter det ibland på problem. Därför att självbilden är så skadad att man har svårt att älska sig själv. 

Jag har skrivit det förut men gör det igen. Du är älskad av Gud. Han tycker så mycket om dig. Har du svårt att tycka om dig själv vill jag lära dig en bön. En bön du kan be i all tysthet: 

Gud, hjälp mig att se på mig själv genom dina ögon. Hjälp mig att älska mig själv såsom du älskar mig.

Det kommer att förändra din syn på dig själv. Du kommer att få enklare att älska din nästa. 

Men det slår mig i skrivandets stund att den bön behöver vi nog alla be. Den hjälper oss att hitta vår rätta position och förhållande till Gud. Vi får rätt syn på vem vi är. 

Det är inte bara hela lagen som är uppfylld med denna kärlek. Varje dag är, och ska vara, uppfylld av denna kärlek. Har vi svårt att fylla dagen med denna kärlek, av någon anledning, så vill Gud hjälpa oss med det. Tack och lov för det. 

Publicerat den

Söndagstankar – att förtrösta

Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. ‭‭Jeremia‬ ‭17:8‬ ‭SFB98

‬‬Dessan verser är till oss som människor. Till dig och nig som människa. 

Jag tror du har gjort samma uppräck som jag när det gäller blommor. Får dom inget vatten så torkar dom. Dom vissnar helt enkelt. 

Det är en bra bild på denna vers. När vi förtröstar på Gud, alltså sätter vår tillit och vårt hopp till honom, är vi som en växt som får vatten. Då vissnar vi inte. Vår liv blomstrar. Jag tror att vi inte ska misstolka detta till ett liv i överflöd. Utan snarare att vårt liv har ett tillväxtflöde. 

Vårt liv välsignas av att vara nära Jesus. Det är inte bortkastad tid att vara med Jesus. I bön men också i ett nära liv. Att varje dag liksom leva tillsammans med honom. I ett samtal och tankedialog. 

Tänk så enkelt egentligen. Att genom vår förtröstan och tilltro så välsignas vi. Vi behöver inte kämpa i egen kraft. Utan i denna närhet händer det något gott med oss. Jag har en känsla av vi komplicerar det hela genom att intala oss om att det handlar om belöning. Genom att förtjäna välsignelse. 

Det verkar också vara så att när motgång kommer står vi oss starka igenom det. Att vi har en inneboende kraft som hjälper oss. Den hjälpa och kraft är i relation i närhet till Gud. 

Dessa versar behöver nog idisslas lite ett tag för att få tag på. Att memorera dom. Låta dom sjunka in. Då får vi grepp om dom och blir ett med dom. 

Att bli påmind om att alltid sträcka sig mot det gudomliga är inte så dumt. Vi behöver mer av detta. Förtrösta. Sätt din tillit. Sätt ditt hopp på Gud. Då är du välsignad. 

Publicerat den

Söndagstankar – en ton från himmelen 

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, ifrån Guds eget väsen den rena kärleken
Här nere till vårt öra så många missljud når, Men Gud är saligheten, säll den som det förstår. 

När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud, i hjärtats inre formas de rena lovsångsljud
När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, då blir av hela mänskan en lovsång utan ord

Men för att därtill komma man måste bliva tom. Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom
När Herren där vill tala man måste vara still, att Han med instrumentet får göra som Han vill

När egenviljan brutits, dess röst har tystnat här, jag uti Jesu händer kan bli vad Han begär
Ty det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton.

(Text: Linnea Hofgren, Kerstin Lundin 1905,1985 Music: A Olovson 1924)

Det är som att Gud vill visa på att hans ton från himmelen, hans budskap till denna jord, går genom oss.  Som att budskapet tar en sväng in i vårt inre och ut till dom som finns runt omkring oss. 

Tänk vad stort. Men det stämmer till eftertanke. Respekt. Allvar. Samtidigt en glädje och tacksamhet att han gör sig beroende av dig och mig. Det är stort. 

Publicerat den

Söndagstankar – sinnesro

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

Igår kväll gick jag ner till skön en stund för att bara ladda av tänket. Jag hade förberett färdigt min predikan inför denna dag. Jobbet i butiken hade varit intensivt med många kunder och mycket spring. Så huvudet var rätt ”fullt” av intryck. 

Då var det skönt att gå ner till stranden en timme och bara liksom låta allt lägga sig tillrätta typ. 

Då kom sinnesrobönen tillbaka till mig. Tänk bara på dom första stroferna:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Att landa i att såsom dagen blev får jag lita till att jag gjorde vad jag kunde med gott uppsåt. Att låta den dagen läggas till handlingarna. Ödmjukt be Gud om nåd och förbarmande över dom eventuella fel jag gjort. Att lära mig att det kan gå bättre nästa gång. 

Att tacksamt ta emot det som gick bra och ödmjukt se att nåden stod mig bi. 

Att låta sinnet få komma ner i varv är gott för själen. Som att andas ut. Som när astman sätter åt bröstet och man tar sin medicin och kännna lättnaden. Som efter en het dag med kvalmig luft få känna ett stilla regn som lyfter luften liksom. Så är det när sinnet får ro. 

Likadant när man har bekymmer som tynger. Att då få lägga dom i Guds omsorgsfulla händer och få nåden att kunna släppa taget om dom. Det är då man får sinnesro på något förunderligt sätt. 

En sådan stund är inte överskattad. Snarare så är den underskattad. Vi har inte tid för en sådan stund. Men tar vi det inser vi vad det gör just med vår tid som kommer. Vi blir mer närvarande och orkar mer. Och helt plötsligt får vi det hela att gå ihop. Vi som trodde att det var förlorad tid för något vettigare att göra, alla måsten som får vänta, inser att det istället hjälpte på flera plan. Bekymmer löste sig. Orkeslöshet fick kraft. Och vi gick vinnare ur den stunden. 

Sinnesro ger ringar på vattnet precis  som killen som kastade sin sten i vattnet. Det blir större och bättre. Att vila i att det jag kan förändra försöker jag förändra. Det är gott nog. 

Publicerat den

Söndagstankar – förlorad men återfunnen

Denna söndag handlar texterna i endel kyrkor om att det som var förlorat återfinns. 

I Bibeln läser vi om myntet som försvann. Kvinnan gör allt hon kan för att finna myntet. Hon finner det och ställer till en stor fest. 

Vi läser också om fåret som springer vilse. Herden lämnar dom övriga fåren i sin fårfålla och börjar leta. När han finner fåret så lägger fåret på sina axlar och vänder hem till dom andra. 

Vi läser också om sonen som tar ut sitt arv och förslösar det på utsvävningar. Han upptäcker hur förlorad han är. Han vänder hem i sin fattigdom. Hoppas att han skall få bli tjänare på sin fars gård. Han hade inget kvar att hämta där. För han hade tagit ut arvet. Förvåningen stiger när han upptäcker att hans far står och spanar efter honom. Han välkomnas hem igen. 

Vi kan känna oss förlorade på många sätt. Det kan kännas så hopplöst. Att ge upp kan ligga väldigt nära. Men hur förlorad du än känner dig kan du få uppleva dig återfunnen igen. 

När livet känts som att det är förlorat kan livet få upplevas återfunnet igen. 

Kanske är det så att du just nu upplever dig förlorad på något sätt. Då är hälsingen till dig denna dag att du är en som Gud letar efter. Hur den än inser att du gått vilse så söker Gud upp dig. Har du gått vilse genom att välja fel väg spanar Gud efter dig. 

Hur förlorad du än känner dig kan du få uppleva dig återfunnen.

 

Hur då?

Genom att vända dig till Gud, herden, Fadern och be om att få bli återfunnen. Har det hänt sådant i livet som gjort dig förlorad finns det helande och försoning till återfinnande. 

Du är sedd. Älskad. Omtyckt. Gud vill se på dig. Beröra dig. Där andra kanske vänder dig ryggen så gör inte Gud det. Låt dig finnas. Sitt inte kvar i din förlorade situation. Gud vill något mer med dig. 

Amen.