Söndagstankar – Det finns en plats som väntar på mig

Göte Strandsjö skrev en sång som satt sina spår i historien.

Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn. Så var det för mig att komma till Gud Jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mig. Och jag kände: Här är jag hemma. Jag vill vara ett barn i Guds hem.

Det finns en plats som väntar på dig. Det betyder att det finns något för dig att se fram emot. Ibland kanske vi känner oss att inte höra hemma någonstans. Kanske har svårt att hitta rätt med oss själva. Saknar vi då arbete gör det nog inte saken lättare.

Den platsen som väntar på oss kan göra livet här och nu mer meningsfullt och mindre ensamt. Därför bibeln har en skön paradox. ”Redan nu men ännu inte”. Det innebär att Guds rike är redan här men ändå ännu inte.

Det kommande livet kan prägla livet här och nu. Den plats som väntar i himlen göra denna jordiska plats bättre.

Men sången har en djupare innebörd tänker jag. Det handlar om att det finns en plats nära Gud som tillhör dig. Den väntar på dig. Ingen annan kan ta den. Så länge du inte gör anspråk på den så står den tom.

När du intar den kommer du att uppleva det som att komma hem. Borta bra men hemma bäst.

Då känner vi också att livet får en djupare mening. Man kommer i sitt riktiga element.

Det finns en plats som väntar på dig

Gud välsigna din dag

Söndagstankar -Bana väg för Herren

 

F6E54541-EE5E-41F2-A0D1-B7D2312CBAFF

Det är tredje advent. Texterna i olika kyrkor handlar om att ”Bana väg för Herren”.

På ett sätt är hela adventstiden en väg mot julens fokus. Att Jesus föds till jorden. Det är som att för varje ljus vi tänder rullar vi ut mattan för honom en liten bit till. Vi gör arenan och scenen redo för den stora händelsen.

Bibeln talar om att Jesus står vid vår livsdörr och knackar på. Han bryter sig inte in utan väntar tåligt på att vi öppnar dörren. Det är ett sätt att beskriva hans inträde i våra liv. Vi öppnar för det. Därför kan vi inte säga att han uteblir eller inte är intresserad av oss. Det är vi som ger honom tillträdet.

Vi får hjälp denna tid på året att bli påminda om julens viktigaste hälsning.  Det börjar med att vi tänder första ljuset i vår stake. Det fortsätter med att vi tänder stjärnan i fönstret. Julens högtidsdagar påminner om att Jesus föddes till vår jord. Inte för att det var en häftig turistresan från ett land långt borta – himlen. Den största orsaken är du och jag. Han kom för vår skull. Tid banade väg för honom på olika sätt. Genom förutsägelser, genom änglabesök.

Nu är det vår uppgift att göra den sista avgörande saken. Att öppna dörren in till våra liv för honom.

Det är att bana väg för Herren.

Gud välsigna din dag.

Söndagstankar – ”Där min far är vill jag vara”

När Maria och Josef hittar Jesus i templet så undrar dom varför han är där. Dom hade varit oroliga för honom. Jesus verkar vara, på ett sätt, lite förvånad. Svaret blir ”Där min far är vill jag vara”

För Jesus var det naturligt att vara i templet. För det var där som Fadern var. Det var där man läste om honom. Det var där som man mötte honom. Så för Jesus var det naturligt.

Nu tänker och tror jag inte att Fadern inte bara är i kyrkan. Men det är en naturlig plats för Gud att göra sig ”synlig” för oss. Det är där som många av oss möter honom genom att han berör oss. Jag tro att det är en av dom platser som Gud gärna använder sig av. Just därför att vi har en större uppmärksamhet åt hans håll när vi möts där.

Min fundering denna dag – 2:a advent – är hur vår inställning är. Vill vi vara där Fadern är? Är det vår prioritet och önskan?

Nu är Fadern med oss överallt alltid. Därför kan frågan vidgas lite. Är vi närvarande intill Fadern? Även när han finns tex hemma?

En fundering värd att ta några minuter inför.

Adventstid är en påminnelse om att Gud kommer till oss.

Vår pastor citerade en kollega i söndags. Han sa ungefär så här: ”Det var häftigt att Armstrong flög till månen. Men Gud kom till oss från himlen. Det är häftigare” Ett sådant möte kan vi får göra varje dag. Vi behöver inte åka till månen för det. Det räcker att ”Vara där Fadern är”. Alltså här och nu där vi är.

Gud välsigna din dag.

”Låt det aldrig bli något du bara skummar över och förbi”

”Se din konung kommer till dig”

Adventstid är en vändning i det mörka. Då vi sätter fram våra adventsstakar. Våra rum tänds upp. Mörkret blir inte lika påtagligt. Det är på något sätt första steget till att vi går mot ljusare tider. Trots att det är ett tag till vintersolståndet. När jag skriver dessa tankar sitt jag i bussen på väg till Mbinga i södra Tanzania. Här är det långt från adventsstämning. Solen står högt på himlen och det är runt 30 gr tror jag. Men när jag kommer hem så är det hög tid att få fram alla stakar.

Adventstid pekar fram emot något större ljus än stakarnas sken. Det förebådar att ett barn skall födas. För oss är det en påminnelse.

Ibland när jag läser min bibel läser jag inte färdigt versen. För jag kan den utantill eller vet i stort vad som står där. På samma sätt kan den här tiden bli på samma sätt. Vi vet allt. Vi liksom skummar igenom advent och jul utan att reflektera på djupet.

Advent säger att en frälsare kommer till dig och mig. Du är orsaken. Du är målet. Det är för dig. Hur det än varit eller sett ut så är du hans största kärlek. Visst är Jesus den viktiga personen advent och jul handlar om. Men därefter är det du som är viktig. För han kom för din skull. Glöm aldrig det. Låt det aldrig bli något du bara skummar över och förbi.

Se din konung kommer till dig.

Söndagstankar – misstänksamhet

När vi älskar på Guds sätt så finns det ingen plats över för misstänksamhet mot andra.

Ett citat jag läste i veckan.

Det är intressant hur vi kan vara misstänksamma mot varandra.Vi kan tro oss veta saker om varandra som vi tror är sanna. Det kan vara så att det blir så pga rykten. Men det kan också bero på avundsjuka. Eller så är vi inte nöjda med vår egen situation.

Genom Guds ögon får vi ett bättre perspektiv. Det tar bort det filter av missförstånd och felaktig bild av någon. Gud ser vårt inre. Han har skapat oss. Älskar alla människor som sina egna barn.

Har du någon som du har svårt för? Någon du inte kommer överens med? Handen på hjärtat så har vi nog någon som stämmer in på den beskriven. Mer eller mindre. Då kan vi få hjälp att se den personen genom Guds ögon. Så kan det förhållandet ändras till det bättre.

Ibland undrar jag om vi vill förändring. Att vi vill av någon outgrundlig anledning leva kvar i den känslan. Som om vi inte vill ”bli sams”. Inte vill få ”en annan bild” av någon.

Tänk att när vi har svårt för en person kan vi få hjälp från Gud att tycka om den. Att få rätt syn på den personen. Att helt enkelt se på den personen genom Guds ögon.

Tänker på en vers som lyder så här:

Luk 6:37

Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna.

En vers att memorera lite över. Att inte döma så blir vi inte själva dömda. Fördöm inte så blir vi inte fördömda. Förlåt så blir vi själva förlåtna. Kan vara tankar att fundera lite över.

Man kan summera det med att såsom vi vill att andra skall vara mot oss skall vi vara mot dom. Tillåt oss att se på våra medmänniskor genom Guds ögon. Det kommer att ge oss rätt syn på vår omgivning.

Söndagstankar – trons kraft

Att tro på något kan vara halva vägen till att det kan fungera. Att ha tilltro till något kan vara det mest avgörande för att det ska lyckas.

Tron på något kan ge oss modet att våga.

Tron har en fantastisk kraft inneboende. Man kan säga att tron bär oss på många sätt. I Markus 2:1-12 kan vi läsa om den lame mannen. Han har vänner som tror att det är lönt att bära honom till Jesus. För man tror att Jesus kan göra honom frisk. När man kommer till huset är det massor med folk. Man tar sig inte i in huset. Men upp på taket kan man komma. Bär upp honom. Gör hål i taket. Sänker ner båren framför Jesus. Jesus helar honom och mannen går hem med sängen under armen. Denna berättar om omgivningens tro. Den berättar om mannens tro. Den berättar att den mannen man sätter sin (till)tro till kan hjälpa och helar mannen.

Ibland är det lätt att tro. Det liksom går av bara farten. Men det finns andra tillfällen då det är mer motigt i tron. Då tänker jag på pappan med sin besatta son. När han får frågan om han tror att Jesus kan göra under svarar han: ”Jag tror, hjälp min otro”. Kanske tron är just så ibland. Man vill tro och har en liten tro. Men samtidigt har man lite tvivel som gör att tron sviktar. Att då få både bekänna sin tro och otro känns bra. Gud klarar den spännvidden.

Vad är förutsättningen att tron kan inneha kraft? Det beror på vart och på vem tron vilar. Tron frigör kraften. Så sätter man sin tro på något som har ”det” fungerar det. Men saknar det man tror på ”kraften” så fungerar det inte.

Trons kraft handlar om tron på Gud. Tron som frigör Guds möjligheter. Handlar inte Gud självmant? Jo då, men han våldför sig inte på någon. När vi tror att han kan göra det frigör det den kraften. Skulle vi våga mer skulle säkert Gud kunna göra mer. Men vår tro sviker oss ibland. Du är inte ensam om det.

Kanske kan vi enas om en bön för denna dag. . .

Gud, hjälp mig då jag drabbas av otro. Hjälp mig så att min (till)tro till dig växer till. Jag önskar så stort att du ska göra mer bland oss. Kan och vill du får du gärna använda mig. Så låt min tror på dig och det du kan växa till för varje dag. Amen.

Tänk på att när tron vilar på Gud och hans kraft finns det möjligheter. Det beror inte på tron utan på den tron sätter sin tillit till.

Söndagstankar – Guds röst

Jag har blivit utmanad att läsa en bok av Bill Hybels. Nu är det inte så svårt att anta en sådan utmaning. Jag har läst ganska många böcker av honom.

Boken heter ”Styrkan i en stilla viskning – Att höra Guds röst och våga gensvara”

Jag är bara i början av den. Men skulle vilja dela en rad i boken som är värd att fundera lite över.

Frågan är inte om Gud talar eller inte, utan mer om vi har öron som kam höra vad han säger.

Sug på den meningen en stund.

Gud är i högsta grad en relationens Gud. Inte någon som sitter på toppen i en organisation och ger order. Han vill ha närhet. Han vill samtala. Han vill helt enkelt dela livet.

Visst har du och jag slagit dövörat till ibland. Vi liksom väljer att inte lyssna. Men det är inget bra alternativ i relationen till Gud.

Ska man bedöma Guds förkärlek till att förmedla sig till oss kan man göra det utifrån hans eget ord: ”För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna”. Han vill säga något till oss. Han vill att vi ska höra det.

Det verkar som att Gud ofta talar i en viskande ton. Undrar varför. Kan det vara för att då behöver man vara extra uppmärksam. Då spetsar vi upp öronen så att vi inte missar något.

Vad vill Gud säga dig? Kanske slår du från dig och säger att ”han vill inte mig något”. Men kanske är det just det han vill. Han har försökt det under en längre tid men inte riktigt fått tillgång till ditt öra. Ge det en chans. Lyssna. Gör dig möjlig. Stäng av störande brus.

I grund och botten är det fantastiskt. Vi har en Gud som är intresserad av oss.

Hur talar han med dig? Genom tanken? Inre maning? När du ber? När du läser bibeln? Genom någon annan? I drömmen? Han har olika sätt och vägar. Han vill använda den som fungerar bäst för dig.

Bibeln säger att Gud talar både på ett och två sätt – även om vi inte lyssnar. I så fall får vi försöka kalibrera vår hörsel så att vi börja uppfatta det han säger.

När jag ska använda kompassen i mobilen så händer det att jag behöver kalibrera den. Man ska röra den i ett mönster för att den ska få ordning på söder och norr. Att kalibrera sin inre hörsel mot Gud kräver också sin övning. Det kan vara bön i stillhet. Läsandet i bibeln. Fundera på hur du ska kalibrera dig.

Gud välsigne din dag.

Det

Söndagstankar – Att förlåta sig själv

Jag lyssnar gärna på Niklas Piensoho på morgon vid frukosten. Varje morgon fina det en kort morgonandakt där Niklas ger en god tanke för dagen. Så avslutar han varje tanke med ”Gud välsigne din dag”. Bara den hälsningen är god nog att få varje morgon.

En morgon berättar han om sin gode väns son som kom bort i affären. Vännen går där och handlar och upptäcker helt plötsligt att sonen försvunnit. Han letar. Han kom till slut på vart han skulle leta. Godisståndet. Mycket riktigt där hittar han killen. Munnen full med Ferraribilar. Pappan säger då: ”Men Joel, så här får du inte göra.” Men då tittar Joel upp på sin pappa och säger: ”Men pappa, jag har förlåtit mig själv!”

Liten kul berättelse men så djupt sann på något sätt.

Att förlåta sig själv kan vara det svåraste av allt. Hur mycket man än har fått förlåtelse från den som man gjort något orätt mot kan det vara så svårt att förlåta sig själv.

När vi kommer till Gud så får vi be om förlåtelse för dom fel vi gjort. Då står det i vår bibel att Gud förlåter. Då får du likt Joel förlåta dig själv också.

Jag tror att både du och jag tror och tänker att att Gud kan förlåta. Det är på något sätt hans största mission och vision. Han är nog bäst på det om man tänker efter. Vi behöver lära oss att vila i den förlåtelsen. Vi har så lätt att fördöma oss själv. Om vi med ett ärligt sinne ber om förlåtelse så är han trofast. Han förlåter fullt ut. Lita på det. Lev efter det.

Min hälsning till dig idag är att när du ber Gud om förlåtelse förlåter han dig. Om du har något i ditt förflutet som du inte är glad över i ditt liv, lägg då fram din sak inför Gud. Be om förlåtelse. Då förlåter han dig. Skriv ner det på en lapp. Om eller när du påminns om det och du börjar tvivla så ta då fram lappen. Läs. Begrunda och påminn dig själv: Jag är förlåten därför förlåter jag mig själv.

Kanske känns det för ytligt att göra detta på egen hand. Gå då till en själavårdare eller en pastor. Berätta om det. Be om förbön. Så får du på så vis lyfta av denna börda.

Min bön är att när du ber om förlåtelse så ska du på djupet få uppleva förlåtelsen.

Gud välsigne din dag.

Söndagstankar – En rätt ande och lydnad

Jag brukar aldrig kopiera en hel text i min blogg. Men denna gång gör jag ett undantag. Jag följer en bibelplan där texten är så bra. Planen heter ”Min ande mitt ansvar”. Kommer från Hillsong. Läs och bli välsignad:

Lydnad är inte det mest populära ordet idag. Men i 1 Samuelsboken 15:22 säger Bibeln att lydnad är bättre än offer. Med andra ord, vi kan leva uppoffrande liv genom att ge tionde, ge till de fattiga och så vidare – men den stora frågan är: Kan du bli tillsagd vad du ska göra? Går du att lära?

Många människor gillar inte att bli tillsagda vad de ska göra. Det finns vissa attityder och förhållningssätt som man helt enkelt inte kan lära. Man kan inte lära den som har en arrogant ande. Man kan inte lära någon som tror sig veta allt. Man kan inte lära någon som har en defensiv ande. Man kan inte lära någon har en ande av stolthet… men en ödmjuk ande kan inte undgå att lära sig.

När det kommer till lydnad är vår andes tillstånd avgörande. Hur lätt kan du bli tillsagd? Sorgligt nog är det ofta så att ju äldre de är eller ju längre de kommer i livet, ju mer framgångsrika de är eller bara i allmänhet, desto mer står människor emot att ta emot råd.

Jag har en vän som jag regelbundet äter frukost med när vi båda är hemma. Vi lever båda extremt upptagna liv och har väldigt olika världar, men vi har en relation där vi kan tala öppet och ärligt med varandra om våra respektive liv. Jag värdesätter den här vänskapen högt; den har hjälpt mig navigera många svåra säsonger genom åren.

Vem har du gett rätten att tala in i ditt liv? Det handlar inte om att lyssna till varje åsikt – det kommer bara att förvirra dig. Det handlar om att låta människor som du litar på få tala ärligt till dig.

Markus 10 talar om en rik, ung man som hade levt ett uppoffrande liv enligt tio Guds bud. Men när Jesus sa åt honom vad han skulle göra, gillade han det inte.

Vers 21 säger:

Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade:

Tänk på det. Vem tillåter du att älska dig tillräckligt för att kunna se dig i ögonen och säga det du inte vill höra, men det du behöver höra? Sorgligt nog ville inte den unge mannen ta emot det Jesus sade till honom och han ”gick bedrövad sin väg”. En rätt ande är ödmjuk nog att kunna ta emot undervisning.

Jämför honom med Moses, en ledare för miljoner och någon som var van vid att bestämma. 2 Mosebok 18 beskriver hur hans svärfar Jetro kommer med korrigering och instruktion. I vers 17 säger Jetro: ”Ditt sätt att arbeta är inte bra.” Vers 24 fortsätter: ”Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt.” Moses hade en läraktig ande.

Går du att lära? Tolkar du saker för att de ska passa dig istället för att lära dig kraften i lydnad? Om du inte vill be tillsagd kommer du att sabotera din framtid. Var och en av oss behöver ibland människor som räddar oss från oss själva!

BÖN: Herre Gud, låt mig har en läraktig ande. För rätt människor in i mitt liv som kan tala till mig med gudomlig visdom och urskiljning, och ge mitt ett hjärta som kan höra och ta emot.

Planen hittar du i ”YouVersion”

Söndagstankar – Tomma händer

Tomma händer. Tomma händer är väl inte mycket att komma med. Känns som att det är inte mycket att reflektera över. Men låt mig få filosofera något över tomma händer.

Vi går ofta och bär på saker och ting. Jag tänker nu inte på matkassar eller portföljer. Utan på sådant som kan vara bekymmer och problem. Våra händer blir bildligt talat fulla av allt detta. Axlarna blir spända och uppdragna. Tinningarna värker på grund av spänning i livets tankebekymmer.

Jesus säger: ” Kom till mig du som har bekymmer. Jag vill skänka dig vila”

Jag tänker mig att jag får lämna över allt jag går och bär på. Allt jag har i mina händer. Jesus tar det ur mina händer. Händerna behöver inte längre bära tungt. Dom blir lättare att lyfta mot himmelen i lovsång. Krampen i händerna får istället kännas som en smekning. Det blir inte längre jobbigt att knäppa dom till bön. Inte heller tunga att lyfta till tillbedjan. Tomma händer kan fyllas med välsignelser från vår herre.

Axlarna kan sjunka ner. Spänningen i tinningarna får ge plats för en känsla av tillfredsställelse. Genom att jag frivilligt släpper taget om bekymren jag håller fast vid infinner sig den vila och frid Jesus ger när vi kommer till honom med våra bördor.

Min erfarenhet har varit att det varit lättare att säga än att göra. Alltså att jag bett Jesus ta hand om det men att jag ändå hållit kvar det. Han har inte fått ta det ur mina händer. Så har det inte blivit någon förändring. Men när jag väl ha släppt taget om det och Jesus har fått ta det i sina händer så har det fungerat. Då har jag funnit lättnad, frid och vila.

Innebär det att jag inte tar ansvar? Inte alls. Det är just det jag gör. Att låta Jesu ta hand om min börda är att lägga den på den rätta platsen.

Idag skulle jag vilja be att du skulle få nåden att släpp taget och låta Jesus tömma dina överfulla händer av bekymmer. Så att du kan orkar lyfta dina händer mot skyn och lovprisa honom på ett nytt sätt. Lättad över att han som har all vishet och kraft har förmågan att möta dina bekymmer på bästa sätt.

Att istället för att uppleva att dina händer är tyngda av bekymmer kommer du att uppleva att du själv vilar i någons händer. Guds underbara händer som orkar bära både dej och dina bördor.

Gud välsigna din dag.