Kategori: Blogg

Publicerat den

Mitt liv vilar i Dina händer

I går när jag skulle somna avslutade jag dagen med en sång som jag blev påmind om just då. Clas Vårdstedts låt Du har mitt liv i din hand. Texten är så här:

Mitt liv vilar i Dina händer
och hur det än är tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig
Jag vet att Du älskar mig

Vi kan inget veta om i morgon,
men vi får lita på Ditt ord
På alla löften Du ger, att Du hör min bön
Du har mitt liv i Din hand
Ur djupen vill Du visa mig en väg,
lyfta mig upp, föra mig fram
Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro

Du har mitt liv i Din hand
Du har mitt liv i Din hand
Du har mitt liv i Din hand

Vi vet inte hur morgondagen ser ut. Vi vet inte vad livet har i sitt sköte. Vi vet inte mycket vad folk har i åtanke om oss. Oron kan smyga sig in. Vem ligger i bakhåll i våra liv? Ekonomin kanske oroar. Pandemin kanske gör oss oroliga och bekymrade. Arbetslösheten tär. Något kanske har kraschat i livet. Eller just nu är livet på topp – men kommer det att vara så för alltid?

Texten tänker jag träffar så rätt. Hur än livet är är så tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig Gud
Jag vet att Du älskar mig Gud.

Därför blev och blir min bön denna dag…

🙏Herre, Mitt liv vilar i Dina händer Gud
och hur det än är tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig Gud
Jag vet att Du älskar mig Tack att du Herre vill visa mig en väg. Hur än morgondagen blir. Tack Herre för att jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro Amen

Kanske får den bönen bli din bön också.

Lyssna gärna till den på Spotify eller på Youtube

Publicerat den

På en rastplats hinner vi ikapp oss själva…

På en rastplats efter vägen hinner vi ikapp oss själv

Ibland får vi inte ihop den ekvationen. För en rastplats sinkar oss ju på vår färd. Vi tappar viktiga minuter på vår framfart. Att ta sig från punkt A till B är oftast vårt stora mission. Nästan viktigare ibland än själva målet för resan. Att då stanna är bara onödig tid. Kanske känner du igen dig i den beskrivningen när du planerar din resa.

Men kanske det ändå är en av dom viktigaste platserna på resan. För det är där vi återhämtar oss. Blir pigga igen. Så blir färden mycket tryggare.

Livsresan har minst lika mycket behov av rastplatsen. Där vi kan återhämta oss. Släcka ”törsten”. Helt enkelt hämta ny kraft.

Men kanske mest ändå detta….

Det är på en rastplats efter vägen vi hinner ikapp oss själv….

Vi har ofta ett högt tempo. Mycket på agendan. Många bollar i luften. På väg till något hela tiden. Visionerna flödar. Det är som att vi rusar fram men hinner inte med själva. Vi inser det inte i farten. Kraven, både från andra och oss själva, förblindar oss.

Därför behöver vi rastplatsen efter vägen. Där vi hinner ikapp oss själva. Inte bara rusar direkt när vi gjort det utan låter oss vila en stund tillsammans med oss själva. Sen gå vidare.

Inför denna höst tror jag att behovet av rastplatsen kommer att vara avgörande. För ska vi orka igenom en höst med liknande situation som för vår och sommar kommer den att bli avgörande. Avgörande om vi inte ska gå i väggen. Avgörande för att inte tappa lusten och suget.

Se till att du kommer ifatt dig själv efter resan. Blir du för långt före dig själv kommer det att dränera dig så att du inte orkar.

Jag hade en god kollega och vän som lärde mig en sak. (Vän är han fortfarande) ”Pedher, du behöver återhämtningsstunder inplanerade i din almanacka.” Allt för ofta har jag slarvat med det. Denna höst måste det bli en del av allt jag prioriterar. Kanske så för dig också.

Såg ett citat från en ”okänd” som passar bra här: ”Om du inte väljer en dag för vila, så kommer din kropp välja åt dig”. Ligger något i det.

Ps Glöm inte bort att svänga på den rastplats som kommer efter vägen. Man vet inte när nästa kommer…Ds

Publicerat den

Hur identifierar du dig?

Hur identifierar du dig?

Namn har alltid fascinerat mig. På jobbet skriver vi namnen på säljblocket. Och körning möter , för mig, konstiga namn så vill jag försöka stava dom rätt. Ibland händer det att jag frågar vad namnet betyder.

En del har dubbelnamn. Andra har ett efternamn som följs av er ”fd”. Före detta. Så skriver man ut det namn som man hade innan man tex gifte sig och bytte namn.

Det är ”fd” har jag funderat kring. Inte att det egentligen är något negativt. Man får heta vad man vill för mig. Men ”fd” har fått mig att fundera. ”Före detta” man var alltså någon ”annan” tidigare.

Före detta.

Före detta kan vi ju alla vara. Vi har ju inte varit det vi nu är hela livet. Men är det så att vi identifierar oss med det som varit eller det vi är nu?

Man skulle kunna säga att jag är fd pastor , fd undersköterska ,Fd skolelev och en massa ”fd”. Så kan man leva på detta ”fd” istället för den vi är nu. Idag är jag butikschef. Att jag sen kan ha nytta av mina alla ”fd” är möjligt. Men om dessa ”fd” fick vara i första rummet är det inte så säkert att det fungera så bra. Själv kan jag känna mig förvirrad.

Våra ”fd” har ju gett oss erfarenheter och kompetenser. Men vi behöver leva i nuet.

Vem är du nu? Hur och till vad har livet format dig? Vart ämnar du att ”ta vägen” framåt? Kommer du leva i ett ”fd” eller vill du leva här ifrån och framåt eller i det förflutna? Jag tror att vi människor, inklusive mig själv, har lätt att fastna i det som varit. Vi tillåter oss inte gå vidare. Då blir det att vi lever i ett ”fd”.

Kanske är det dags att lämna ditt ”före detta” för att leva ut ditt ”nu” För det är just det som är du just nu. Det är ditt ”jag”. Det du har bakom dig har välsignat ditt liv så här långt. Men nu finns det annat annat som väntar. Det finns det som gjort ont men som inte ska begränsa dig att uppleva annat som skapar ditt ”nu”.

Så frågan kanske är bättre att ställa: Hur vill du identifiera dig nu?

Det är lätt att vi är vårt ”fd”. Så lätt. Att allt det som förknippas med detta ”fd” låser in oss som gör att livet kvävs på något sätt. Gud hjälpe oss att stryka detta ”fd” från vårt visitkort

Publicerat den

När man inte räcker till….

Tror du känt precis som jag. Mött samma känsla. Upplevt precis som jag. Insett, smärtsamt, att man inte räcker till.

Hur man än försöker. Hur man än tar i, så räcker man bara inte till. Viljan finns. Ambitionen finns. Intentionen och ambitionen är det inget fel på. Ändå räcker man inte till.

För hur man än tar i så finns det mer som väntar. Mer som ska göras. Mer som måste göras.

Man inser att mitt i allt så missar man något. Någon blir ledsen. Något tycker något. Någon anser att man borde allt … osv. Kanske missar man hela bilden. Att det finns två sidor på allt. Kanske till och med tre.

Hur viktigt är det då inte att landa en stund. Se sig tillbaka något. Ställa sig några frågor. Har jag gjort vad jag kunnat? Har jag försökt så gott jag kan just där och då? Att man kunnat gjort ännu lite till är säkert sant. Men var det tillräckligt bra nu? Fick vi gjort något ? (Även om det fanns ännu mer att göra?). Att man helt enkelt summerar läget. Utifrån förutsättningarna – har vi gjort så mycket vi kan?

Vi behöver verkligen landa i att det har varit gott nog. Vi bodde kanske inte ända fram. Men tillräckligt långt och tillräckligt bra.

Tänk vad lätt vi har att bara titta på det vi ser först. Och glömmer att se den större bilden. Kanske spände vi bågen lite för hårt. Kanske hade det faktiskt inte gjort så mycket till om ansträngde oss lite mer och jobbade lite mer över. Utan mer ser till att det faktiskt räckte till det man åstadkom.

Det är då jag tror att vi kommer att klara det på sikt. Vi kommer att hålla ihop det. Vi kommer att hålla ihop oss själva.

Så hjälp dig att slappna av. Hjälp dig att tro att du faktiskt räcker till. Även om du inte når upp till alla andras krav och förhoppningar.

För kanske är det allt för ofta är just en känsla. En känsla att man inte räcker till. Sina egna krav ställer till det. Vi behöver landa i att vi gör det faktiskt ganska bra. Att våga vara nöjd. För det var nog så att det du gjorde inte var så dumt faktiskt. Rätt okej om man tänker efter. Så vila i det när du har en känsla av att inte räcka till.

För om inget sagt det till dig på länge så säger jag det, till dig,…….

Du är bra du!! Du gör det så bra. Tack för att du finns. För det du gjorde gjorde ingen annan. Så tack. Stort tack. Tack för att du satsade så bra. Tack för att du engagerad dig så mycket. Tack för din uthållighet. Jag uppskattar att du gör det du gör. Så återigen STORT tack. 🙏🙏🙏🙏

Publicerat den

Strandsatt

En sak jag saknar just nu är en varm sommarkväll. Då man efter jobbet kan ta med dig sin strandstol till sandstranden. För njuta av solen, vattnet och kanske lite på grillen. I den bemärkelsen är jag gärna strandsatt. 😉

Strandsatt är ju annars något helt annat. Det kan vara att bli lämnad i sticket. Utlämnad. Hjälplös. För resenären vars flyg inte går som det ska kan bli strandsatta. Utlämnade. Så blir man kvar någonstans man egentligen inte vill vara.

Jag kan tänka mig att många känner sig strandsatta idag. Man får inte leva som man vill. Man kanske blivit av med jobbet. Situationer för att man blivit ”låst”. Man kan inte gå vidare på något sätt. Man vill helt enkelt något annat med sitt liv än det just nu är. Och verkar vara så för evigt.

Jag kan tänka mig att man lätt blir besviken då. På gränsen till bitter. Att finnas där man inte vill vara men inte har makten att ändra det. Ser inget väg vidare. Man känner sig fast. Jag kan förstå frustrationen.

Det behövs mod att förändra detta. Kraft till att våga förändring. På något sätt ta makten över läget. Göra något åt det helt enkelt. Vill man ha förändring får man själv vara den förändringen.

Lättare sagt än gjort. Men jag tänker mig att denna förändring kommer inifrån oss själva. Att inte vänta på att någon annan ska göra det.

Min bön denna dag blir denna:

🙏 Herre, skapa vägen vidare för den dom upplever sig strandsatt på något sätt. Ge den mod att förändra. Skapa Herre den förändring som måste till.

Publicerat den

Snårig mötesplats

Mötesplatser kan vara på lätta att hitta. Somliga kan vara lite snåriga att hitta. Andra kan vara svåra att hantera. Somliga mötesplatser är efterlängtade. En del mötesplatser ser man med glädje att det är många där. Andra skulle man helst bara vilja vara två vid.

När jag var ute och åkte på småvägarna på Öland var det ofta väldigt trångt. Mötet med andra bilar fick ske med försiktighet. Det underlättade helt klart med mötesplatserna. Där kunde man mötas på ett säkert sätt.

Idag är mötesplatserna eftertraktade. Mitt i pandemin så saknar man verkligen tiden för att mötas.

Mötesplatser kan vara svåra. Trots att dom finns där så blir det inga riktiga möten. Det är som när man möter en bil på den trånga vägen. Man ser till att man möts så att man snabbt kan ta sig vidare. Så träffas vi som människor men ändå inte.

Mötesplatser kan också vara precis tvärtom. Man stannar länge och gärna. Inte så viktigt att komma vidare på vägen. Men delar livet. När man väl kör vidare är man fyllde av en inte god känsla. Dom man mött har ”gjort” något med oss. Dom mötesplatserna får gärna bli fler.

Sen finns dom mötesplatserna som man gärna vill ska uppstå. Där djupare möte än kan ske. Som kanske till och med ändrar livsvägen. Kanske till och med byter väg. Vad vet jag. Men dessa mötesplatser gör något särkilt med oss. Blir mer avgörande än andra möten.

Så är några snåriga. Svåra att hitta. Svåra att vara på. Svåra att se andra i. Det kan vara att man själv inte riktigt är ”på banan”. Eller så är omständigheterna komplicerade. Kanske har man då två val att göra. ”Rensa upp snåret” eller ta sig till nästa mötesplats.

Ett är säkert. Det är dom som är på mötesplatsen som skapar dess innehåll och förutsättningar. Man själv avgör hur länge man stannar och gör något åt saken.

🙏Tack gode Gud för alla goda mötesplatser som finns. Tack gode Gud för alla som skapar en god atmosfär där. Tack gode Gud för att du kan välsigna alla mötesplatser. Om dom så är inom oss eller på en fysisk plats.🙏

Publicerat den

Gör det samma har han sagt….

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord:
röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Det gör detsamma har han sagt. Ändå blandar vi ihop korten allt för ofta. Tänker inte i första hand om rasism. Utan mer om hur vi värderar varandra.

Gud gör inte skillnad på någon. Hans förlåtelse gäller alla. Snarare så har vi svårt att kunna tro att den som är värst av alla kan få förlåtelse om den vill och ångrar sig. Men vi begränsar. Inte kan en massmördare få förlåtelse? Eller ?

När det finns en sann ånger finns det en väg till förlåtelse. När det finns en sann omvändelse till att göra bättring finns det en väg till förlåtelse. Lite slarvigt sagt kanske , så gör det då detsamma. Vad som än hänt finns det en försoning som täcker.

Likadant gör detsamma vart vi kommer ifrån. I människor ögon kan det vara en person som tillräknas lågt värde. Folk ser ner på dom. Men Guds ögon är det ingen skillnad. Såsom han ser på dig ser han likadant på alla. Med samma kärlek. Det gör faktiskt detsamma. Jesus älskar ändå. Sen skulle han ibland önska att både du och jag och alla andra tänkte oss för lite mer. Innan vi gjorde vår dumheter. Så vart du än kommer ifrån, vilken nationalitet du än har, så älskar Jesus dig (ändå).

Hela det tänket borde få djupt fäste inom oss. Det skulle göra skillnad i mycket vårt land. Så även över hela våran jord. Det skulle göra skillnad i vårt tänk om andra. I vår handling till andra. I förståelse för andra. Och inte minst sig själv.

Så….

Jesus älskar alla mänskor,
alla människor på vår jord:
röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt,
Jesus älskar alla mänskor på vår jord.

Glöm aldrig det!!

Publicerat den

När båten behöver lite tillsyn…

Vår livsbåt kan gå sönder. Helt enkelt ta in vatten. Den blir inte sjöduglig. Då behöver man ta upp den på land för att se över den.

I Jönköping har vi en plats där båtar kan läggas i torrdocka. Allt ifrån större reparationer till underhåll lär man kunna göra där. Varje båt behöver ses över. Nu är jag ju ingen båtmänniska och har således ingen båt. Så jag är ute på svag is nu. Men jag har förstått att varje båt behöver ses över med jämna mellanrum. Kölen behöver rengöras från alger för att få bättre i vattnet. En båt vars skrov går sönder måste i varvet för att lagas. Osv. Osv.

Livets seglats möter mycket som gör att vi kan behöva i varv och torrdocka för en tid.

Sådana tider behöver vi vila i att det kommer nya resor ut på haven. Tids nog är vi redo igen. Men för en tid behöver vi få lite tid för återhämtning och kanske lite ”service”. Kanske läka lite sår. Att då tillåta sig ligga på land ett tag är läkande och viktigt.

Kanske befinner du dig i en sådan period i livet. Vila i det. Du kommer att få kasta loss igen.

Men bli inte kvar när du är färdig. Våga kasta loss ännu en gång. Det finns en ny resa att göra. Jag är rädd för att livets törnar gör att vi ligger ”kvar på land” när det egentligen är dags för nya äventyr. Kanske innebär det nya vågor och stormar. Men så är alltid livet. Oftast är det farbart vatten vi rör oss i.

Så våga kasta loss en gång till. Du har en ny upptäcksfärd att göra. Din tid är nu.

Tips Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill.

Publicerat den

Man vill ha kakan men inte baka den

🍪 Mina bakkunskaper är mycket små. Det är lätt att räkna det jag bakat. Så där har jag inte mycket att tillföra. Möjligen att rubriken stämmer väldigt bra in på mig när det gäller bakning. Jag vill gärna ha kakan men inte baka den ( ja knappt det heller för jag äter inte mycket kakor 🍪)

Tänker mer på att det är mycket vi vill ha men vi vill inte göra något för att få det. Helst ska någon annan göra det. Vi ska helst bara njuta av det.

Till exempel…..

Vi vill ha en bra miljö att leva i. Bara någon annan avstår all miljöförstöring.

Vi vill ha en god välfärd om bara någon annan är sparsam.

När vattnet börjar sina är det bra om all andra spar …..

När pandemin dra fram ska alla andra ta hänsyn…..

Listan kan säkert göras mycket lång. Men jag tror du fattar min poäng. Man vill ha kakan men inte baka den.

Kanske är det typiskt mänskligt. ”Skulle jag …?” Varför ska jag behöva göra….? Det är ju ingen idé att jag gör spar på miljön eftersom ingen annan gör det. Varför ska vi i Sverige dra ner på koldioxid när andra länder struntar i det?

Jag tänker att vi behöver göra en restart- omstart. Starta om systemet. Så att vi kommer från rätt håll igen. Vi har så många ”buggar” i vår tanke och handling.

Tänk om – gör rätt

Det är väl en bra hållning. Vill vi ha kakan så får vi allt baka den.

Publicerat den

Tänk om vi bara visste ….

Tänk om vi bara visste hur det ska bli?

Pandemin har hjälpt oss att få ett nytt perspektiv på vetande. För hela tiden har vi matats med att vi vet inte riktigt hur det blir framöver. När får vi göra si eller så. Vi har fått lära oss att vänta på svaren. Svar som inte varit så enkla att ge eftersom frågorna inte heller varit så lätta att fråga. För allt är så nytt. Ett nytt virus vi aldrig har haft.

Vår trygghet ligger ofta i att vi vet vad som kommer. Våran almanacka fyller vi med händelser och så vet vi tryggt vad som ska ske.

Jag tror att pandemin har hjälpt oss att leva utifrån ett perspektiv av ”vi får se”. Eftersom det har varit rent omöjligt att beskriva framtiden.

Det har också lärt oss att vänta på svaren. Tvingad till att vara nöjd med att svaret dröjer. Helt enkelt finna sig i det. Det är också en god lärdom.

Pandemin har också lärt oss att gå i en annan takt. Ja, inte rent fysisk ( mer än distans i både promenad och kö) men att följa en livstakt som är att vänta.

Något som pandemin också lärt oss är att visa hänsyn och omsorg. Det har vi väl alltid gjort tänker du. Jo möjligen. Men se bara hur många fler har hjälpt äldre att handla tex.

En sak till som vi lärt oss. Det är att vi måste vara förberedda på att detta kan ske fler gånger.

Du kommer säkert på fler saker vi lärt oss. Men kan vi komma ihåg dom jag har nämnt kommer vi långt även efter pandemin.

Det heter ju ”inget ont som inte har något gott med sig”. Så mitt i allt det jobbiga med Corona så finns det också goda sidor. Dom kan vi ta lärdom av.